Platsen är Rådhustorget i centrala Köpenhamn. På ett lastbilsflak har Dansk
Folkeparti smällt upp sex stora flaggor och en tävlingsinriktad text: ”Find
fem fejl!”
Fem av flaggorna är blå-gula EU-flaggor, den sjätte en röd-vit dannebrog.
Budskapet är enkelt: de danska väljarna bör hjälpa Dansk Folkeparti att ”ge
oss Danmark åter”.
– Vi vill ändra EU, förklarar valarbetaren Patrick Alexander Fairlie, som
kämpar för att föra in partiets toppkandidat Morten Messerschmidt i
EU-parlamentet.
Messerschmidt bombarderar danska massmedier med pressmeddelanden: Danmark bör
stoppa östeuropeiska gästarbetare redan vid gränsen, och anstränga sig mer
för att hålla Turkiet utanför EU. Grundtanken är ”mindre union, mer Danmark”.
Budskapet känns igen från andra länder där extremhögern skördar
opinionsvinster. Det är ett grundrecept för högerpopulistiska framgångar i
EU-valet. Men det förklarar också varför extremhögern knappast blir någon
särskilt stark kraft i EU-parlamentet.
De mest högerorienterade partierna är helt enkelt för egensinniga och
nationalistiska för att kunna bedriva ett konstruktivt partisamarbete på
europeisk nivå. Partierna på den yttersta högerkanten går gärna in i olika
partigrupper i EU-parlamentet och har en tendens att bli uteslutna från de
grupper de bildar eller ger sig in i.
– De har hittills inte lyckats samla sig i en egen grupp. När de lyckats har
de snabbt blivit ovänner och splittrats, säger EU-experten Magnus Blomgren,
statsvetare vid Umeå universitet.
Han får medhåll av EU-kommissionären Margot Wallström med nästan tio års
erfarenhet från Bryssel:
– Extremhögern påverkar sällan EU-besluten. De bråkar eller tar på sig tröjor
eller skriker och så. Men de får inte några parlamentariska framgångar,
säger hon.
I flera EU-länder är extremhögern på frammarsch. I en orolig tid med
finanskris och ekonomisk nedgång har högerpopulistiska partier med enkla
budskap goda chanser att bli starkare i EU-parlamentet.
Den trenden kan förstärkas av ett lågt valdeltagande. Enligt den Eurobarometer
som EU-kommissionen regelbundet publicerar tänker 49 procent av 380 miljoner
röstberättigade EU-medborgare söka sig till val-urnorna. Det hjälper inte
att ett land som Grekland gjort röstning till ett lagstadgat obligatorium.
Bara varannan grek tänker rösta.
Den som verkligen utnyttjar sin rösträtt lägger i högre grad än normalväljaren
sin röst på ett ytterlighetsparti. I Tyskland och Portugal väntas det gynna
Die Linke och Bloco de Esquerda – två partier på den yttersta vänsterkanten.
I ett tiotal EU-länder kan det låga valdeltagandet ge högerextrema partier en
ökad andel av röster och mandat. Holländska och danska antiislamister,
ungerska och rumänska ultranationalister, italienska och brittiska
fascistsympatisörer bedriver omfattande EU-kampanjer. De siktar på att få in
nya ledamöter i EU-parlamentet.
De flesta partierna på den yttersta högerkanten är främlingsfientliga, men de
är till sin karaktär helt olika. Det som främst förenar dem är ett starkt
motstånd mot EU.
Enligt Margot Wallström måste EU-parlamentariker som vill nå framgång i
Bryssel ge sig in i en stark partigrupp och ägna månader åt
övertalningskampanjer och kompromisser. Den som väl nått framgång i sin
grupp måste försöka skapa kompromisser med andra partigrupper.
Därför finns det små utsikter för högerextrema EU-politiker att nå beslut i
sina hjärtefrågor. De kan inte sätta stopp för utlänningars markköp i
Ungern, för ritualslakt i Sverige eller för muslimska friskolor i
Nederländerna.
Margot Wallström anser att extremhögerns frammarsch i EU-valet delvis beror på
underlåtelser från de etablerade partierna.
– Om de under fyra år och tio månader aldrig nämner EU i det politiska
samtalet och plötsligt vill få uppmärksamhet i en EU-valskampanj får de
svårt att mobilisera väljare, säger hon.
Samtidigt sammanfaller EU-frågorna allt mer med extremhögerns agenda. Magnus
Blomgren betonar att det på senare år förts in nya frågor i EU-systemet:
– Det handlar allt mer om gemensamma asylregler, om värdefrågor kring religion
och skola, om synen på Turkiet och på den muslimska världen. I de frågorna
har extremhögern absolut störst möjlighet att påverka opinionen – och att
därmed påverka andra partier, säger han.
De högerpopulistiska partierna är till sin natur strikt nationella. Huvudmålet
är att utnyttja EU-parlamentet som en plattform för nationella val. Det
gäller bland annat för franska Front National och brittiska BNP, som i
Bryssel kan vinna en uppmärksamhet som de aldrig kan få i Paris eller
London. De gynnas av EU-parlamentets proportionella valsystem och missgynnas
av småpartispärrarna i de nationella valen.
EU-parlamentet kan bli en språngbräda för Sverigedemokraterna och andra
småpartier som ännu inte fått ett genombrott på det nationella planet. Med
en egen närvaro i Bryssel vinner de prestige, ökade ekonomiska resurser och
ökad uppmärksamhet i medier.
Det parti som slår sig in i EU-parlamentet blir plötsligt ett riktigt parti.
De får en professionell politikerkår, en helt ny rekryteringsbas och rikligt
med EU-pengar.
EU-parlamentet kommer knappast att präglas av de högerpopulistiska idée r som
kan svepa in i samband med EU-valet, men det kan förvandlas till en
mjölkkossa för delar av EU:s extremhöger.Platsen är Rådhustorget i centrala
Köpenhamn. På ett lastbilsflak har Dansk Folkeparti smällt upp sex stora
flaggor och en tävlingsinriktad text: ”Find fem fejl!”
Fem av flaggorna är blå-gula EU-flaggor, den sjätte en röd-vit dannebrog.
Budskapet är enkelt: de danska väljarna bör hjälpa Dansk Folkeparti att ”ge
oss Danmark åter”.
– Vi vill ändra EU, förklarar valarbetaren Patrick Alexander Fairlie, som
kämpar för att föra in partiets toppkandidat Morten Messerschmidt i
EU-parlamentet.
Messerschmidt bombarderar danska massmedier med pressmeddelanden: Danmark bör
stoppa östeuropeiska gästarbetare redan vid gränsen, och anstränga sig mer
för att hålla Turkiet utanför EU. Grundtanken är ”mindre union, mer Danmark”.
Budskapet känns igen från andra länder där extremhögern skördar
opinionsvinster. Det är ett grundrecept för högerpopulistiska framgångar i
EU-valet. Men det förklarar också varför extremhögern knappast blir någon
särskilt stark kraft i EU-parlamentet.
De mest högerorienterade partierna är helt enkelt för egensinniga och
nationalistiska för att kunna bedriva ett konstruktivt partisamarbete på
europeisk nivå. Partierna på den yttersta högerkanten går gärna in i olika
partigrupper i EU-parlamentet och har en tendens att bli uteslutna från de
grupper de bildar eller ger sig in i.
– De har hittills inte lyckats samla sig i en egen grupp. När de lyckats har
de snabbt blivit ovänner och splittrats, säger EU-experten Magnus Blomgren,
statsvetare vid Umeå universitet.
Han får medhåll av EU-kommissionären Margot Wallström med nästan tio års
erfarenhet från Bryssel:
– Extremhögern påverkar sällan EU-besluten. De bråkar eller tar på sig tröjor
eller skriker och så. Men de får inte några parlamentariska framgångar,
säger hon.
I flera EU-länder är extremhögern på frammarsch. I en orolig tid med
finanskris och ekonomisk nedgång har högerpopulistiska partier med enkla
budskap goda chanser att bli starkare i EU-parlamentet.
Den trenden kan förstärkas av ett lågt valdeltagande. Enligt den Eurobarometer
som EU-kommissionen regelbundet publicerar tänker 49 procent av 380 miljoner
röstberättigade EU-medborgare söka sig till val-urnorna. Det hjälper inte
att ett land som Grekland gjort röstning till ett lagstadgat obligatorium.
Bara varannan grek tänker rösta.
Den som verkligen utnyttjar sin rösträtt lägger i högre grad än normalväljaren
sin röst på ett ytterlighetsparti. I Tyskland och Portugal väntas det gynna
Die Linke och Bloco de Esquerda – två partier på den yttersta vänsterkanten.
I ett tiotal EU-länder kan det låga valdeltagandet ge högerextrema partier en
ökad andel av röster och mandat. Holländska och danska antiislamister,
ungerska och rumänska ultranationalister, italienska och brittiska
fascistsympatisörer bedriver omfattande EU-kampanjer. De siktar på att få in
nya ledamöter i EU-parlamentet.
De flesta partierna på den yttersta högerkanten är främlingsfientliga, men de
är till sin karaktär helt olika. Det som främst förenar dem är ett starkt
motstånd mot EU.
Enligt Margot Wallström måste EU-parlamentariker som vill nå framgång i
Bryssel ge sig in i en stark partigrupp och ägna månader åt
övertalningskampanjer och kompromisser. Den som väl nått framgång i sin
grupp måste försöka skapa kompromisser med andra partigrupper.
Därför finns det små utsikter för högerextrema EU-politiker att nå beslut i
sina hjärtefrågor. De kan inte sätta stopp för utlänningars markköp i
Ungern, för ritualslakt i Sverige eller för muslimska friskolor i
Nederländerna.
Margot Wallström anser att extremhögerns frammarsch i EU-valet delvis beror på
underlåtelser från de etablerade partierna.
– Om de under fyra år och tio månader aldrig nämner EU i det politiska
samtalet och plötsligt vill få uppmärksamhet i en EU-valskampanj får de
svårt att mobilisera väljare, säger hon.
Samtidigt sammanfaller EU-frågorna allt mer med extremhögerns agenda. Magnus
Blomgren betonar att det på senare år förts in nya frågor i EU-systemet:
– Det handlar allt mer om gemensamma asylregler, om värdefrågor kring religion
och skola, om synen på Turkiet och på den muslimska världen. I de frågorna
har extremhögern absolut störst möjlighet att påverka opinionen – och att
därmed påverka andra partier, säger han.
De högerpopulistiska partierna är till sin natur strikt nationella. Huvudmålet
är att utnyttja EU-parlamentet som en plattform för nationella val. Det
gäller bland annat för franska Front National och brittiska BNP, som i
Bryssel kan vinna en uppmärksamhet som de aldrig kan få i Paris eller
London. De gynnas av EU-parlamentets proportionella valsystem och missgynnas
av småpartispärrarna i de nationella valen.
EU-parlamentet kan bli en språngbräda för Sverigedemokraterna och andra
småpartier som ännu inte fått ett genombrott på det nationella planet. Med
en egen närvaro i Bryssel vinner de prestige, ökade ekonomiska resurser och
ökad uppmärksamhet i medier.
Det parti som slår sig in i EU-parlamentet blir plötsligt ett riktigt parti.
De får en professionell politikerkår, en helt ny rekryteringsbas och rikligt
med EU-pengar.
EU-parlamentet kommer knappast att präglas av de högerpopulistiska idée r som
kan svepa in i samband med EU-valet, men det kan förvandlas till en
mjölkkossa för delar av EU:s extremhöger.