Isbjörnen hade ett halsband med radiosändare, så forskarna kunde avläsa hur hon rörde sig i Norra ishavet under några höstveckor 2008. De första nio dagarna simmade björnhonan sexhundraåttiosju kilometer. Sedan förflyttade hon sig ytterligare artonhundra kilometer på en dryg månad – till lands, på isflak och i vattnet. Imponerande men helt naturligt för en isbjörn, konstaterade forskarna.
Isbjörnen på Köpenhamns zoo verkade desperat. Den vände ryggen åt åskådarna, sträckte sig mot den konstgjorda klippan och hoppade upp och ner som om den försökte fly. Alla skrattade – utom Julia Lindemalm.
Fotografen Julia Lindemalm tycker om djur men är mindre förtjust i djurparker. Vid den danska björngropen bestämde hon sig för att göra ett projekt.
Sedan dess har hon besökt nio djurparker i fyra länder. När alla bilder är tagna ska de samlas i en bok och en utställning.
Troligen anser inte ens den mest hängivne djurparksägare att en isbjörn har det bättre i Köpenhamn än i Norra ishavet. Eller att buren i Berlin erbjuder jättepandan Bao Bao högre livskvalitet än skogen i Sichuan.
Ändå finns det goda skäl att driva djurparker, resonerar de som gör detta. Djurparken ger oss värden som vi inte kan få på annat sätt än genom att hålla vilda djur i fångenskap.
Först av allt: Det är kul med zoo. Alla undersökningar visar samma sak. Till djurparken går vi för att bli roade. Det är skojigt att se isbjörnar hoppa, elefanter dansa, delfiner konstsimma och schimpanser äta med gaffel. Kolmårdens djurpark tar emot en halv miljon besökare varje år, Köpenhamns zoo ligger på det dubbla och i Berlin går tre miljoner människor i Zoologischer Garten under en säsong.
För många människor räcker detta. Men djurparkens tillskyndare brukar komplettera med tre andra skäl för att zoo är bra.
På zoo lär vi känna djuren och ökar våra kunskaper om naturen i stort.
På zoo kan forskare studera djurens beteende på nära håll.
På zoo överlever arter som annars skulle vara utrotade. Som den mongoliska vildhästen.
Den amerikanske forskaren Stephen Kellert, som är professor i socialekologi vid Yale University, frågade människor om deras djurkunskaper. Resultat: Djurparksbesökaren vet mindre om djur än vad en äventyrsresenär, jägare, fiskare eller allmänt naturintresserad människa gör.
Kellert konstaterade också att zoobesökaren har samma fördomar om djur som alla andra: sju av tio anser att ormar är äckliga, nio av tio gillar elefanter.
Den genomsnittliga djurparken tycks vara en dålig skola. Varför är det så? En undersökning från zoo i Buffalo kanske ger svar.
Den typiske zoobesökaren stannar till enbart för att betrakta en unge, eller ett djur som äter, tigger eller utstöter konstiga ljud. Annars släntrar vi vanligen förbi. Tiden som vi står stilla och betraktar ett djur på zoo kan i regel räknas i sekunder. Det konstaterar den amerikanske forskaren Edward Ludwig i en studie från djurparken i Buffalo. På zoo i London har den genomsnittliga stopptiden uppmätts till fyrtiotvå sekunder.
Ludwig tjuvlyssnade vid burarna för att höra vilka ord människorna använde för att beskriva djuren: söt, lustig, lat, smutsig, läskig och konstig toppade listan.
Vid det här laget anser sig djurparkens motståndare ha mosat påståendet att vi lär oss något värdefullt på zoo som vi inte kan lära oss med hjälp av naturfilmer, böcker och egna upptäcktsfärder.
På samma sätt avfärdar de argumentet om forskning, som de anser görs bättre på annat håll. Bara en bråkdel av världens djurparker har för övrigt forskare knutna till sig.
Hotade arter kan förvisso räddas i djurparkens trygghet, medger kritikerna. Men i Europas djurparker finns bara 3,5 procent av de djurarter som står på listan över utrotningshotade. Och även om den amerikanske ekologen (och zoomotståndaren) Dale Jamieson medger att vissa arter har överlevt enbart tack vare djurparker, så kan han inte låta bli att problematisera. En art som bara finns på zoo drabbas snart av inavel och genetiska försämringar.
”Detta bör få oss att fundera på vad det egentligen är som bevaras i djurparken. Är mongoliska vildhästar i fångenskap verkligen mongoliska vildhästar i termens egentliga bemärkelse?”
Den som betraktar betonggropen på zoo kan inte ana att isbjörnen som bor där skulle kunna avverka sträckan från Köpenhamn till Svalbard på några veckor.
Så vad lär vi oss på zoo? Julia Lindemalm svarar:
– På zoo lär vi oss att människan härskar. Att djuren finns till för vårt nöjes skull, och kan användas som vi vill.
Foto: Julia Lindemalm