Framtiden i Afghanistan sätts på prov

Världen.

Erik Magnusson konstaterar att Sveriges medverkan i den internationella säkerhetsstyrkan kan bli en valfråga.

Sveriges beslutsamhet att medverka i den internationella säkerhetsstyrkan i Afghanistan kan komma att sättas på svåra prov under det närmaste halvåret.

Söndagens dödsskjutningar väcker nytt liv i en pågående debatt i Sverige. Både miljöpartiet och vänsterpartiet har länge ifrågasatt värdet av de militära operationerna i landet.

Den svenska styrkan i Mazar-i-Sharif har under senare tid attackerats flera gånger av krypskyttar som antas tillhöra talibangerillan. Det finns misstankar om att det rör sig om talibankrigare som dragit sig undan den brittisk-amerikanska markoffensiv som pågår i de södra delarna av landet.

Talibanernas mål är att få bort de utländska styrkorna från Afghanistan. Deras attacker ska dels skrämma och döda de västerländska soldaterna, dels påverka opinionen i de länder som skickat dem till Afghanistan.

I Kanada och Spanien är de stigande dödstalen i Afghanistan på väg att leda till faktiska beslut om att kalla hem de egna soldaterna. I Spanien påminner situationen om 2004 års beslut att kalla hem landets trupper från Irak, ett beslut som fattades fyra dagar efter de blodiga terrordåden mot pendeltågstrafiken i Madrid.

I Sverige finns en bred politisk enighet om att de svenska styrkorna i norra Afghanistan ska bli kvar i landet och eventuellt kunna utökas till 900 man. Det är en linje som förenar socialdemokraterna med fyra borgerliga partier.

I en tid när USA är på väg att skicka ytterligare 30 000 man till Afghanistan finns det i Sverige också en bred enighet om att EU inte bara ska erbjuda afghanerna militära insatser utan också mer av civilt statsbyggande.

Den enigheten blir under ett känsligt valår allt mer bräcklig för varje gång som Sverige möter dödligt våld i Afghanistan.