Sydsvenskan når honom via Skype först några timmar efter avtalad tid. Internetuppkopplingen har som vanligt varit nere. Men det är inte det som bekymrar Khaled Abou Salah mest.
Vintern har slagit till i Syrien och Homs är på grund av sin geografiska placering en av landets kallaste städer. Men invånarna kan inte värma upp sina hus eftersom det råder brist på diesel på bensinstationerna. Bränsletillgången kontrolleras av den syriska regeringen.
– Regeringens strategi är att sätta press på folk så att de slutar att protestera, säger Khaled Abou Salah.
På samma sätt råder det brist på gas som folk använder när de lagar mat. Invånarna har även svårt att få tag i bröd eftersom bagerierna saknar mjöl.
– Bröd är för oss den allra viktigaste ingrediensen under våra måltider, säger Khaled Abou Salah.
Han nämner fem bostadsområden i staden där situationen är som värst: Bab al-Sibaa, Baba Amr, Bajada, Karm al-Zeitoun och Al-Nazihin. I samma områden har det varit intensiva demonstrationer mot regimen.
– Min morfar bor i Bajada och där har de inte haft tillgång till bröd under fem dagar så de måste ta sig till andra platser. Men det är svårt för dem att röra sig fritt för det finns krypskyttar. Folk är rädda. Bara i onsdags sköts sju personer ihjäl i det området, de sköts i huvudet och i bröstet.
Förutom brist på förnödenheter är Homsinvånarna i akut hjälp av sjukvård, enligt Khaled Abou Salah. Han berättar att stadens sjukhus är under belägring. I stället får folk söka sig till privata hem där frivilliga ställer upp och tar hand om skadade.
– Vi vädjar till hjälporganisationer, som Röda korset och liknande, att åtminstone hjälpa oss så att folk får tillgång till sjukvård.
Khaled Abou Salah har varit med i protesterna från dess start i mitten av mars. Han hoppade av sina universitetsstudier i arabisk litteratur för att viga all tid åt upproren. Som många andra demonstranter nämner han brist på frihet, korruptionen och polisbrutalitet som orsaker till att han ger sig ut på gatorna och kräver förändring.
Jag frågar honom till slut vad jag ska kalla honom i artikeln. Han säger sitt riktiga namn och förklarar varför:
– Jag är inte rädd för mitt liv längre. Jag har förlorat så många vänner.