Maputo är nästan som Sydafrika
”Man kan få tag på allt man vill – från franska ostar till privat sjukvård”
Catarina Carvalhos, 31, banktjänsteman, Maputo:
– Ja, det tycker jag. Men det är fortfarande svårt att ta banklån. Räntan
ligger på mellan 25 och 30 procent. Jag och min man, som också jobbar på
bank, vill köpa en villa med trädgård och pool, men det går inte. Vi får bo
kvar i vår bostadsrätt. De enda som har råd att köpa en villa kontant är de
i regeringen. Men på många andra sätt har det blivit bättre. Vi har haft råd
att köpa en fin stadsjeep. Och titta bara på alla fina varuhus och
bostadskomplex som byggts. Maputo är nästan som Sydafrika nu. Man kan få tag
på allt man vill – från franska ostar till privat sjukvård.
Enklare när det var byteshandel
”Jag måste åka i flera timmar på en dyr buss för att komma till en bankomat”
Marta Maraus, 20, bonde, Chipolè:
– Nja, det tycker jag inte riktigt. Bara på ytan. Alla har mobiltelefon och
har fått bankkort. Men det är svårt att få ut pengarna. Jag måste åka i
flera timmar på en dyr buss för att komma till en bankomat. Sedan måste jag
stå i kö här med min tremånaders pojke i värmen. Ibland är det elavbrott
hela dagen. Bankomaterna fungerar inte. Då måste jag sova över hos en
släkting. Nästa dag kan kön vara flera hundra meter lång. Det var lättare
förr när vi hade byteshandel. Då odlade man sin majs och bytte till sig
matolja och annat av affären. Man behövde inte mycket pengar.
Affärerna har tagit fart
”Nu finns det familjer som byter ut sina gamla stråtak”
Mohamed Ali, 26, butiksföreståndare, Lichinga:
– Jag har märkt ett uppsving de senaste tre åren. Tidigare hade få råd att
köpa något utöver det mest nödvändiga. Nu finns det familjer som byter ut
sina gamla stråtak. Jag säljer numera korrugerade plåttak fastän jag driver
en livsmedelsbutik. Plåttak blev årets julklapp, ha ha. Vi i familjen har
också fått råd att oftare åka hem och hälsa på våra släktingar i Indien.
Flygförbindelserna har blivit mycket bättre. Politikerna tycker jag däremot
har blivit girigare. De roffar åt sig av de utländska investeringarna och
investerar inte i sjukvård och utbildning.
Lärarbrist och usel vård
”Jag är så trött på det här snacket om att allt blivit bättre. I helvete
heller!”
Isac John, 24, engelsklärare, Lichinga:
– Jag är så trött på det här snacket om att allt blivit bättre. I helvete
heller! Det har blivit sämre. Vi har inga skolor, inga lärare. Sjukhusen är
så dåliga att man blir sjukare om man blir inlagd. Har man inte redan hiv så
får man det där. Vägarna är skit. Bara ett fåtal är asfalterade. Och få byar
på landsbygden har fått el. Spädbarnsdödligheten är fortfarande en av
världens högsta på landsbygden. De enda som fått det bättre är de som bor i
Maputo. Det är dit pengarna kommer och det är där pengarna stannar. För mig
är inte Maputo längre Moçambique. Det är Sydafrika. De skiter i alla som bor
utanför.
Inte som när det var inbördeskrig
”Vi har inte haft svält på flera år nu, inget av mina nio barn har dött”
Lucia Cassimo, 43, bonde, Licole:
– Jämfört med under kriget för tjugo år sedan så har vi fått det mycket
bättre. Vi har inte haft svält på flera år nu, inget av mina nio barn har
dött. Men det har blivit varmare. Bränder har blivit vanligare. Det är inte
bra för majsen. Det räcker med att aporna äter av den. Och så har det kommit
ett utländskt skogsbolag och tagit vår jordbruksmark. Nu får vi vandra långt
för att hitta lediga odlingslotter. Men min son har lovats en anställning av
bolaget. Då kan vi få pengar att köpa ett plåttak för. Men jag är orolig
över att de planterar en massa träd här. Vad ska vi med dem till?