Hemmafruar mot sin vilja

Det är inte längre helt ovanligt i Japan att både mamman och pappan i en familj arbetar. ­Rumiko Tanaka Mii är en av allt fler nyblivna mammor som inte vill lämna karriären bakom sig.

Efter examen från ett av Tokyos mer välrenommerade universitet fick ­Rumiko jobb på en internationell reklambyrå. Tempot var högt och arbetsdagarna långa, ofta arbetade hon sena kvällar. Men Rumiko trivdes med jobbet och avancerade snabbt i rang. På arbetsplatsen träffade hon även sin man. För lite drygt ett år sedan fick paret dottern Aoi. Då var Rumiko 34 år.

Sedan dess har hon varit mammaledig och tillbringat dagarna i parets nybyggda tvårumslägenhet i ­Chofu, en sovstad i västra Tokyo. En vardag hon delar med många andra kvinnor i landet.

– Jag trivs visserligen med att vara ledig och ha tid med min dotter nu när hon är liten. Men jag har ingen lust att stanna hemma resten av livet, då skulle jag snabbt bli uttråkad, säger Rumiko.

Men att kunna återvända till arbetslivet efter mammaledigheten är lättare sagt än gjort i ett land som i stor utsträckning bygger på traditionella könsroller.

I japanska familjer är det vanligt att mannen arbetar länge och hårt i utbyte mot att arbetsgivaren garanterar familjens ekonomiska trygghet. Kvinnorna förväntas ofta stanna hemma och ta hand om hushållet.

Även om trenden går mot allt fler hushåll där båda föräldrarna bidrar till försörjningen, så sker förändringen långsamt.

Trots att Rumiko har en fin examen och många års arbetslivserfarenhet står hon inte längre högt i kurs på arbetsmarknaden. Kvinnor förväntas inte vilja göra karriär, i synnerhet inte efter att de har fått barn. Många företag är ovilliga att anställa kvinnor som har barn.

– Det är ingen som säger åt oss rakt ut att vi ska stanna hemma. Men systemet med långa arbetsdagar gör att det i praktiken blir omöjligt för mammor att fortsätta med karriären.

Istället har de flesta arbetande mammor deltidsjobb, ofta med en betydligt lägre timlön än om de vore heltidsanställda.

Japan ligger i topp på listan över länder där kvinnor skaffar sig en universitetsutbildning, men omkring hälften av kvinnorna säger upp sig från jobbet när det första barnet föds.

Det finns många yngre kvinnor på japanska kontor, men ofta får de bara enklare arbetsuppgifter som att servera te eller kopiera papper åt sina manliga kollegor. Eftersom de bara förväntas stanna på arbetsplatsen en kortare tid är möjligheterna till befordran mycket små.

– Jag tror att jag skulle kunna återvända till företaget där jag arbetade tidigare. Men i så fall skulle det bli till en position med mindre ansvar och till lägre lön än förut, och det känns ju inte så bra, säger Rumiko.

Hon menar att ett av problemen, vid sidan av de långa arbetsdagarna som kvalificerade positioner ofta kräver, är att det japanska samhället inte är uppbyggt efter att båda föräldrarna ska arbeta.

– Det största problemet i vårt fall är att det inte finns platser nog på förskolorna. Vi står i kö för en plats åt Aoi just nu, men vi vet inte om eller när vi kan få en. De förmedlas genom lottning, säger Rumiko Tanaka Mii.

Skulle paret lyckas få en av de åtråvärda platserna så är det till en kostnad på 80 000 yen i månaden, drygt 7 000 kronor. En kostnad som är svårt att motivera om inte Rumiko kan återgå till en heltidstjänst.

– Skulle vi sätta Aoi på förskola under dagarna så skulle det ändå betyda att jag måste hämta henne senast klockan 19. Innan vi fick henne lämnade jag sällan kontoret innan klockan 20, ofta ännu senare, fortsätter hon.

Så att återgå till karriären hon hade innan hon blev förälder räknar hon inte med. Istället hoppas Rumiko på ett jobb hon kan utföra hemifrån.

– Innan vi fick Aoi så började jag studera för att kunna sadla om och bli översättare. Nu funderar jag på att fortsätta de studierna. I så fall kanske jag kan starta eget framöver.