Hotet från underjorden

Det finns många saker att vara rädd för i Rio. Du kan bli rånad, knivstucken och i värsta fall skjuten. Precis som i and­ra världsstäder händer det oftast inte turister. Nästan aldrig.

Efter att i tio år ha noterat resenärers rädsla för Rio kan jag konstatera att turisterna fokuserat på fel sak. Det är inte rånen som är det farliga. Det är brunnslocken man ska akta sig för.

Nu tror du säkert att brasilianska brunnslock är av dålig kvalitet. Att de går sönder och du trillar ned i kloakerna. Nej, nej. De är i gjutna i järn och och tunga nog att döda en elefant. Faran med locken är en annan.

De kan flyga. Poff! Rekordet är femton meter upp i luften. Det sker med jämna mellanrum. Man vet aldrig var och när.

Förra året kom den 28-åriga amerikanska turisten Sarah gående med sin pojkvän i Copacabana när ett brunnslock flög upp. Det var ett stort, rektangulärt lock. Ett sådant som även döljer underjordiska el-, gas- och kabelteveinstallationer. Locket vägde trehundra kilo, men flög ändå fyra meter i luften. Efter explosionen flammade en gaslåga upp. Sarah fick åttioprocentiga brännskador.

Läkaren gav henne tio procents chans att överleva. I två månader vårdades hon på Rios mest exklusiva privatsjukhus. I rummet bredvid låg pojkvännen med trettioprocentiga brännskador. Han hade slängt sig över henne för att släcka elden. När Sarah skrevs ut tog hon taxi direkt till internationella flygplatsen. Sedan dess har ytterligare ett tio­tal brunnslock flugit i luften. I förra veckan hände det utanför min tandläkare. Gaslågan brände upp telefonkiosken på trottoaren.

Hur har då Rios undre värld kunnat bli så farlig? Den vanligaste förklaringen är att stadens gasbolag delar kulvertar med elbolagen. En gasläcka plus en gnistrande kabel leder till explosion.

I så fall borde New Yorks rykande gator också vara minerad mark. Men icke. Min fru tror att olyckorna beror på det tropiska klimatet. Värmen i underjorden får kablarna att gnistra. Men i så fall borde brunnslocken flyga omkring även i andra brasilianska miljonstäder.

Jag tror att det hänger ihop med Rios unika men olyckliga kombination av vrålande mångmiljonmetropol och fisförnäm badort. Politikerna lever för den miljon som bor i badorten och struntar i de tio miljoner som bor utanför. Det gör att stadens transformatorer och gasledningar anpassas för en miljon invånare, men används av elva miljoner. Transformatorerna glöder av överbelastning, gas springer läck. Ändå blir dessa badortspolitiker omvalda.

– Så ska du inte tänka, säger min terapeut, som hjälper mig att formatera min hjärna till brasilianska förhållanden.

En riktig carioca gör i stället något roligt av det hela. Det senaste skämtet är ett spel på Facebook där man ska gå så långt som möjligt på Rios trottoarer utan att flyga i luften. Varje meter man klarar utan att få ett brunnslock över sig, bli flamberad av en gaslåga eller trilla ned i en öppen brunn belönas med ett poäng.

Spelet kallas Bueiro Bomba, brunnslocksbomberna, och är ännu ett exempel på hur fasansfullt spännande det är att bo i Rio.

Testa hur långt du kan gå på Rios gator utan att flyga i luften. Logga in på Facebook och sök efter appen ”Desafio Rio Boom-eiro”.

Carioca är en folklig benämning på dem som bor i Rio de Janeiro och är födda i staden.

Författare: Henrik Brandão Jönsson
Publicerad 29 juli 2011 06.32
Uppdaterad 29 juli 2011 06.32

Världen
Läsarpulsen
Bloggar
Toppnyheterna just nu