I Miamis Little Havana är det få som jublar

LITTLE HAVANA, MIAMI. En hyrd Toyota glider in på kyrkogården i Little Havana, Miami. Långsamt kör den fram till en av kyrkogårdens pampigaste gravar.

Namnet JORGE MAS CANOSA står hugget i den vita marmorn. En kubansk och en amerikansk flagga vajar tillsammans i den tropiska brisen.

Två medelålders män hjälper en tredje man ur bilen: en liten sjuklig farbror i åttioårsåldern.

Den äldre mannen har en collegetröja med den amerikanska flaggan över bröstet. Han har just fått tröjan av sin son, som paddlade från Kuba till USA på en hemmabyggd flotte 1994.

Själv flög fadern, som heter Alejandro Rodriguez, till USA från Kuba för tre dagar sedan. Officiellt är han på semester. Men:

– Jag återvänder aldrig. Jag ska dö här.

De mjölkiga gammelmans­ögonen svämmar över när han får syn på graven och flaggorna.

– Jag är här för att visa vördnad för min verklige ledare, säger han och börjar gå mot Jorge Mas Canosas monument.

För kubaner som flytt diktaturen var Jorge Mas Canosa under många år den självklare ledaren. När Fidel störtades, skulle Mas Canosa bli Kubas president.

Naturligtvis ligger han begravd här i Miamis Little Havana, i de kvarter där Kuba är extremt närvarande.

Gubbar smäller med dominobrickor i Maximo Gomez park. Fiken serverar empanadas och kubanskt, sött kaffe.

Här finns också en restaurang laddad med politisk symbolik: Versailles. Vissa äldre gäster jämför Barack Obama med en ung Fidel Castro. Bägge var vänster, bägge hade ungdomens stöd, resonerar de.

De äldre exilkubanerna vände ryggen åt det demokratiska partiet efter det misslyckade invasionsförsöket vid Grisbukten 1961.

Femtonhundra kubaner – tränade av amerikanska säkerhetstjänsten CIA – besegrades av Castros trupper på tre dagar. President John F Kennedy sade nej till att ge militärt flygunderstöd. Efter det sågs Kennedy som förrädare i Little Havana.

Mången demokratisk politiker har försökt reparera förhållandet till exilkubanerna. Bill Clinton kom en bit på vägen – efter ett möte med Jorge Mas Canosa på Versailles 1992 sade exil­kubanernas ledare att de inte behövde frukta Clinton som president.

Inför valet 2008 spekulerade New York Times: Var en Obamavåg på gång i Little Havana?

De gamla stötarna, de som flydde Kuba på 60-talet, de skulle alltid rösta republikanskt, det insåg bedömarna.

Men deras barn då?

– Berätta för dem, berätta mer! Säg sanningen! Åh, jag blir rörd när jag hör en ung man tala så om Kuba! Förlåt att jag stör, men jag blir så rörd. Jag kan inte hålla tyst.

Damen i 70-årsåldern vid bordet bredvid lägger båda sina händer mot hjärtat. Hon reser sig och börjar pyssla om föremålet för sin beundran, Henry Gomez. Hon tar på honom, klappar om honom, plockar bort osynliga smuts­korn från hans axlar.

Henry Gomez, en 39-årig reklamman i röd T-tröja, tittar generat ner i sin tallrik med kyckling och friterade matbananer.

– Lyssna noga på den här unge mannen, säger damen, som heter Rosa Cosculluela.

Henry Gomez har aldrig satt sin fot på Kuba. Ändå går det få timmar utan att han tänker på landet som hans föräldrar lämnade 1962.

På bloggen Babalú hyllar Gomez och femton konservativa själsfränder George W Bush för att han aldrig släppte sin hårda linje mot Kuba. De skriver om sitt främlingskap inför dagens Obamadyrkan, och noterar med äcklad fascination att man kan köpa kakor med Obamas ansikte, eller stearinljus formade som Obama, eller skateboard med Obama.

– Det är personkult. Mannen riskerar att bli högre än sitt ämbete, han behandlas som en rockstjärna. Det är farligt, säger Henry Gomez.

Barack Obama åkte aldrig till Little Havana för att manifestera avsky inför Castros Kuba under sin kampanj.

Istället lovade han att omedelbart göra det lättare för exilkubaner att besöka sina släktingar på Kuba. Dessutom tänker han lyfta restriktionerna för den som vill skicka pengar till familjemedlemmar på Kuba.

Obama öppnade för att ta bort handelsbojkotten mot Kuba, förutsatt att Kuba släpper 219 politiska fångar. Han kunde tänka sig ett personligt möte med Raúl Castro.

De äldre exilkubanerna såg rött inför denna glasnost.

Men det fanns en hel del, framförallt yngre, som applåderade Obamas öppning mot Kuba. De såg bojkotten som meningslös och destruktiv. Massor med artiklar på samma tema skrevs före valet: Skulle de unga vinna Little Havana åt Obama?

– Det var önsketänkande, fnyser Henry Gomez om spekulationerna.

Obama vann Florida. Men inte tack vare kubansk-amerikanerna. Miami Herald rapporterar att 65 procent av kubansk-amerikanerna valde John McCain.

Utanför restaurangen står Henrys bil. En mintgrön, perfekt underhållen Dodge Polara från 1966. På den kromade stötdämparen sitter ett klistermärke från den segrande republikanska presidentkampanjen 1970.

NIXON-AGNEW, står det.

Henry Gomez: republikan in i märgen.

Fast en av hans största hjältar är Obamasupporter: 33-åriga bloggaren Yoani Sanchez, som med stillsam svart humor skriver om sitt vardagsliv i Havanna på bloggen Generación Y. Bloggen är förbjuden av Castroregimen och kan inte läsas på Kuba.

– Yoani är den viktigaste rösten från Kuba idag.

Yoani Sanchez kallar Kubas politiska inriktning för stalinism med congatrummor. Sånt gillar Henry Gomez. Han retar sig på romantiseringen av det nedslitna Kuba.

– Åk dit innan det förstörs av kapitalism, kan det stå i turistbroschyrer. Det ligger något oerhört nedlåtande i det. Turister åker dit en vecka, bor på hotell, och tycker att Kuba ska fortsätta vara förfallet för att det är så charmigt.

På kyrkogården i Little Havana fotograferar de tre exilkubanerna varandra framför flaggorna vid Jorge Mas Canosas grav.

Mas Canosa har anklagats för att aktivt stödja terrorism och att finansiera bombningar av kubans­ka flygplan och hotell. Trion på kyrkogården viftar bort sådant. Den äldste, Alejandro Rodri­guez, tar mödosamt till orda:

– Under alla år på Kuba har jag i smyg lyssnat på Mas Canosas ord i Radio Martí. Mas Canosa är en kubansk hjälte och patriot.

De två yngre männen nickar medhåll.

Trion fortsätter att tala om fosterlandet, om frihetskamp, försöker överträffa varandra i pampiga ord. Tre glödande Kubapatrio­ter, typiska för Little Havana. Men en av dem – 58-årige Jorge Perez – frångår plötsligt det traditionella manuskriptet.

Jorge Perez har en 26-årig son på Kuba, en son som han inte sett sedan han flydde 1994.

– Jag längtar efter honom och jag tror på Obama, säger han.

– Jag är trött på bojkotten. Under kalla kriget kanske det fanns någon mening med den. Men idag? Det är bara det kubanska folket som får betala.

Radio Martí är en Reagan­initierad radiostation som sänder Castro­kritik över Kuba.