I förrgår fyllde den ryska oppositionsaktivisten Taisia Osipova 28 år. I går dömdes hon till åtta år i fängelse. Hon har redan suttit bakom galler i nästan två år och bara fått träffa sin sexåriga dotter Katrina en enda gång.
I november 2010 stormade polisen Taisia Osipovas lägenhet i Smolensk, 35 mil sydväst om Moskva, och hittade fem påsar med vitt pulver och en märkt 500-rubelsedel i en byrålåda med Katrinas kläder. Det hela är ett typexempel på varför ryska politiska processer inte brukar bli stora nyheter i väst.
Fallet med performancegruppen Pussy Riot blev ett undantag, eftersom det för betraktare i väst var uppenbart att två år i fängelse för några danssteg på en altartrappa inte är ett rimligt straff. Den absurda teatern i rättssalen, där kyrkvaktmästaren talade om det djupa trauma som dansstegen åsamkat honom, gjorde det glasklart för de flesta att det låg något annat bakom den hårda domen.
Pussy Riot var ett undantag också därför att medlemmarna i gruppen dömdes för en gärning som de faktiskt hade begått – i alla fall två av dem, Nadezjda Tolokonnikova och Maria Aljochina. Den tredje, Jekaterina Samusevitj, stoppades redan vid ingången till kyrkan, eftersom hon hade en gitarr med sig. Ändå dömdes hon lika hårt som de andra två, som medlem i en ”brottslig sammansvärjning”.
De flesta rättegångar mot politiska aktivister i Ryssland är betydligt svårare att göra svarta rubriker av, eftersom brotten aktivisterna anklagas för som regel inte har något med politik att göra – och ofta aldrig har ägt rum.
Taisia Osipova dömdes för innehav och försäljning av narkotika. Det är givetvis omöjligt att hundraprocentigt slå fast att hon är oskyldig. Det är precis det som är meningen: att misstänkliggöra enskilda oppositionella och därmed alla regimmotståndare.
Men mycket talar för att det inte var Taisia Osipova själv som placerade påsarna med vitt pulver i byrålådan.
De två personer som hävdar att de köpt narkotika av henne är själva aktiva i Kremlstyrda ungdomsorganisationer. Dagarna före husrannsakan fick en bekant till Osipova flera gånger besök av civilklädda poliser som försökte tvinga henne att ta med sig vitt pulver och pengar till Osipovas lägenhet.
Under husrannsakan hotade polisen Osipova med att hon inte skulle få se sin dotter växa upp om hon inte hjälpte polisen att sätta dit sin man, en känd anarkist. När hon vägrade hittades det vita pulvret.
I december dömdes Taisia Osipova till tio år i fängelse. Hon överklagade, och under den nya rättegången sa ett vittne att det var någon av de ansvariga för husrannsakan som hade lagt det vita pulvret i byrån. Trots det dömdes Osipova alltså i går till åtta år i fängelse.
En del oppositionella menar att domen egentligen är straffet för hennes tilltag för några år sedan, när hon kastade en blomsterbukett i ansiktet på den lokala guvernören. Hur det än är med den saken så är hon bara en i raden av regimkritiker och antikorruptionsaktivister som hamnat bakom galler.
Det mest kända exemplet är juristen Sergej Magnitskij, som avslöjade en omfattande korruptionshärva bland anställda inom skattemyndigheten och åklagarmyndigheten, vägrade att vittna falskt mot sin arbetsgivare, och därför själv burades in, misstänkt för delaktighet i skattebrott.
Magnitskij blev känd eftersom han plågades ihjäl i rannsakningshäktet, och eftersom hans brittiska arbetsgivare drivit en världsomfattande kampanj för att avslöja hans plågoandar. De flesta andra fall får ingen uppmärksamhet i väst, eftersom det är komplicerat och ibland omöjligt att reda ut vad som är den verkliga anledningen till den rättsliga processen. Precis som det var tänkt.