Barack Obama får finna sig i blandade recensioner på sitt installationstal.
Beröm blandas med viss besvikelse över en retorisk lågmäldhet och en kärv
ton.
Men Obama är i alla fall den ende USA-presidenten som i ett installationstal
nämnt ordet ”muslim” (webbsajten speechwars.com har ett dataprogram som
kollar sådana saker).
Obamas budskap till världens 1,5 miljarder muslimer är att USA efter George W
Bush vill ha nya relationer ”baserade på ömsesidiga intressen, ömsesidig
respekt”.
Den utsträckta handen följs av symboliskt viktiga handlingar som att
suspendera kritiserade militärtribunaler för misstänkta terrorister och ett
principbeslut om att stänga Guantánamolägret. Det är en markering om att
tortyr och rättsövergrepp inte tolereras i terrorbekämpningens namn.
Men samtidigt har Obama redan fått erfara hur snabbt en entusiasm kan lägga
sig. Även om han hänvisade till att ”USA bara har en president åt gången”
utlöste hans tystnad under Gazakonflikten missnöje i muslimska länder.
Mellanöstern har nu högsta prioritet men signalerna har varit
motsägelsefulla om en beredskap att involvera Hamas i en fredsprocess. Obama
tvingas inte bara ta hänsyn till en inhemsk Israelvänlig opinion utan även
se till effekterna i moderata och mer USA-vänliga muslimska länder som
Egypten, Saudiarabien och Jordanien där radikala oppositionsgrupper hålls
under lock.
Komplikationerna understryks också av USA:s behov av hjälp från Pakistan – den
enda muslimska kärnvapennationen – för att bekämpa terrorism i Afghanistan
samtidigt som relationerna blir alltmer spända mellan Pakistan och Indien,
en växande stormakt som USA ser som en allt viktigare bundsförvant.
Men den hårdaste prövningen i detta geopolitiska getingbo kan bli Iran som i
USA alltmer ses som nyckeln i en övergripande Mellanösternstrategi som även
bör överbrygga traditionella motsättningar mellan shia- och sunnimuslimer.
Obama har kritiserat Bushs Iranpolitik och utlovat diplomatiska initiativ för
att bryta både påstådda kärnvapenambitioner och stöd till terrorstämplade
organisationer som Hizbollah och Hamas. Ett mer samarbetsvilligt Iran kan få
även Syrien att rätta in sig i ledet och också underlätta arbetet mot ökad
stabilitet i Irak.
Men USA har inte haft diplomatiska relationer med Iran på trettio år, sedan
gisslandramat i Teheran, och det finns en utbredd misstänksamhet mot landets
intentioner.
Reaktionerna på Obamas installation har också varit mer återhållsamma i Iran
än i andra muslimska länder. Den iranske utrikesministern Manouchehr Mottaki
uppmanade på onsdagen Obama att inleda en ny Mellan Östern-politik men
betonade att det är resultat som gäller.
George W Bush må ha varit en alldeles särskilt impopulär USA-president och
Obamas tillträde är historiskt. Men det är värt att komma ihåg att
en rad tidigare USA-presidenter mötts av höga förväntningar i Mellanöstern
som snabbt vänts i besvikelse.