Efter fyra decennier av despotiskt styre under en man, Muammar Kaddafi, ska
ett nytt, demokratiskt Libyen hitta sin form. Nu arbetar det nationella
övergångsrådet med att skapa en ny konstitution (en uppsättning regler för
hur landet ska styras).
I slutet av augusti läckte ett första utkast ut. Inledningen av texten blev
genast omdiskuterad: ’Islam är statsreligion och huvudkällan för
lagstiftningen är islamsk juridik (sharia).” Igår, efter Kaddafis död,
upprepade övergångsrådets ledare att islamisk lagstiftning ska ligga till
grund för konstitutionen.
Samtidigt betonar utkastet till Libyens nya konstitution liberala värden som
religionsfrihet, demokrati och rättssäkerhet.
Statsreligioner är inte ovanliga. Även Sverige hade en sorts statsreligion –
protestantism – fram till år 2000, då Svenska kyrkan skildes från staten.
Men numera är starka religiösa inslag sällsynta när nya konstitutioner
skrivs världen över, enligt statsvetaren Mia Olsson vid Lunds universitet,
expert på demokratifrågor.
– Kirgizistan, som fick en ny konstitution förra året, är till stor del ett
muslimskt samhälle, men saknar statsreligion. Deras konstitution är sekulär,
säger Mia Olsson.
Nordafrika är känt för sin konservatism. Att Libyen väljer en religiös väg är
inte förvånande, menar islamologen Jonas Otterbeck. Han påminner om att alla
länder i Mellanöstern – inklusive Israel men exklusive Turkiet – har ett
rättssystem som helt eller delvis bygger på religiösa lagar. Det handlar
framförallt om familjerätten, om arv och skilsmässor.
Extremerna när det gäller sharia är Iran, Saudiarabien och Sudan, med
stympningsstraff, ränteförbud och begränsningar av kvinnors rörlighet. Men
när det gäller straffrätt och ekonomisk rätt har de flesta muslimska länder
modellerat sina rättssystem efter västerländsk rätt. Ofta fransk rätt, som i
Egypten och Jordanien.
Sumaya Sherif, en libysk kvinna bosatt i Köpenhamn som beskriver sig som
sekulär muslim, har hela året varit aktiv i motståndsrörelsen mot Kaddafi.
Hon skräms inte av de religiösa inslagen i konstitutionen.
– 99 procent av alla libyer är sunnimuslimer, det är inte konstigt att det
märks i lagstiftningen, säger Sumaya Sherif.
Hon känner ingen oro när det gäller bygget av det nya Libyen.
– Libyen kommer att bli en modern stat, ett bra exempel på hur islam och
riktig demokrati kan samsas.
Vad talar för att kvinnors frihet inte begränsas?
– Kvinnorna har funnits med hela tiden i revolutionen. Extremism ligger inte
för oss libyer. Vi är ett folk av moderata muslimer. Det är inte okej att
slå kvinnor i Libyen, alla ser ner på en man som gör så, säger Sumaya Sherif.
Saba Nowzari, Mellanösternsamordnare på organisationen Kvinna till kvinna, är
inte lika hoppfull. Hon påminner om erfarenheten från Irak:
– Förhandlingarna om den nya konstitutionen efter Saddam Hussein tog hänsyn
till påtryckningar från religiösa grupper. Det har fått stora konsekvenser
för många kvinnors liv, till exempel har antalet barnäktenskap ökat och
arbetet mot mäns våld mot kvinnor försvårats.