I höstas bytte Abdiwahab Ugas Khalif tillvaro. Han tog farväl av sin familj i Malmö och sin tjänst som invandrarsekreterare i Malmö kommun för att under ett år arbeta som minister i Somalia – världens mest laglösa land.
Efter tjugo år i välfärdens Sverige kom han till Mogadishu i en extremt svår tid: ständiga strider utkämpades i huvudstaden, regeringen hade bara kontroll över kvarteren kring regeringsbyggnaderna, befolkningen plågades av den värsta hungerkatastrofen på sjuttio år, på landsbygden stoppade al-Shabaab hjälpsändningar från att nå svältoffren.
Som om inte detta var nog drabbades Mogadishu av det blodigaste terrordådet i landets historia. Den 4 oktober dödades sjuttio personer av en kraftig bilbomb. Abidwahab Ugas Khalif var tillförordnad premiärminister och satt ordförande när regeringen samlades för ett tio timmars krismöte.
– Den dagen var jag verkligen rädd. Somalia är fattigt. Det fanns inga ambulanser, inga brandbilar. Det var svårt att ta beslut om hur alla skadade skulle tas om hand och alla döda begravas. Tack och lov fick vi stor hjälp av Turkiet, säger han.
Abdiwahab Ugaas Khalif är på tillfälligt besök i Sverige, bland annat för ett möte med biståndsminister Gunilla Carlsson. Han säger sig ”åter kunna andas” efter att i mer än fyra månader ha omgetts av livvakter och gardessoldater.
Han beskriver läget i Somalia idag som betydligt ljusare än i höstas:
FN har förklarat att den akuta hungerkatastrofen i landet är slut. Nu försöker regeringen slussa 80 000 flyktingar från Mogadishu till landsbygden. Där ska de få hjälp att bygga upp nya boskapshjordar och nya odlingar.
Regeringen har byggt strategiska allianser med lokala makthavare i Puntland, Galguduud och andra självstyrande delar av Somalia. För första gången på flera år har landets ministrar vågat sig ut på landet.
Åtta länder har öppnat ambassader i Mogadishu, ett tjugotal regeringschefer har besökt Somalia sedan i somras, en reguljär flyglinje öppnar i mars till Istanbul – tre bevis för att övergångsregeringen vinner omvärldens förtroende.
Flera länder hjälper Somalia med välbehövliga kontanter. USA betalar lönerna till 20 000 somaliska soldater, Italien avlönar alla poliser, FN betalar de afrikanska fredsstyrkorna, Turkiet ger välbehövliga bidrag till skolor och sjukvård.
Kenya har hjälpt regeringsstyrkorna att driva bort al-Shabaab-gerillan från landets sydligaste delar, Etiopien har kört bort dem från gränstrakterna i väst. Och idag bidrar fem grannländer – Djibouti, Burundi, Rwanda, Uganda och Kenya – med soldater till den afrikanska fredsstyrka som patrullerar Mogadishu.
Enligt Abdiwahab Ugas Khalif är den viktigaste förändringen dock att regeringen återtagit huvudstaden. I september kontrollerade regeringsstyrkorna bara de centrala delarna av Mogadishu. Idag har de kontroll över samtliga sexton stadsdelar.
– Mogadishu har 2,5 miljoner invånare och är stort som Malmö. Idag är al-Shabaab borta. Du kan åka från Segevång till Svågertorp utan att se skymten av dem.
– Vi har försvagat al-Shabaab. De flesta ungdomar som stridit för dem har kommit tillbaka till oss.
Sedan Mogadishu återerövrats – eller ”befriats” som han säger – är nästa mål att också befria hamnstaden Kismayu längst ner i söder, al-Shabaabs sista riktigt starka fäste.
I ett första sked
e ska de afrikanska fredsstyrkorna utökas från 9 000 till 17 000 soldater. De soldater som idag rör sig längs gränsen mot Kenya ska gå djupare in i Somalia och köra bort al-Shabaab också från landsbygden.
Abdiwahab Ugas Khalif hoppas att fredsstyrkan senast i april kan gå till militär offensiv mot Kismayu. Havsområdet kring staden blockeras redan idag av USA och Kenya.
– Staden styrs av al-Shabaab, men en revolt är på gång. De som bor där ser ju att Mogadishu befriats. Nu är de redo att byta sida och hjälpa oss att befria Kismayu.
Men regeringen har även drabbats av bakslag. Internationella hjälporganisationer vill av säkerhetsskäl inte arbeta i landet. Den planerade demokratiseringen av landet försenats.
Enlig
t en långsiktig fredsplan ska regeringen under 2012 skapa säkerhet i landet, ta fram en ny grundlag och ordna fria val till ett nytt parlament. Enligt en nyligen reviderad plan måste de fria valen anstå till 2016.
– Vi jobbar längs en demokratisk väg. Men tyvärr går det inte att hålla val i år, säger Abdiwahab Ugas Khalif, som gärna vill importera den demokrati han själv upplevt som S-ledamot i Södra Innerstadens stadsdelsfullmäktige.
I augusti i år ska 225 handplockade parlamentsledamöter välja regering och president. Presidenten ska i sin tur utse en premiärminister.
Då omvandlas regeringen – från provisorisk till permanent. Då återvänder Abdiwahab Ugaas Khalif till Malmö.
– Såvida jag inte får en begäran att ingå i den nya regeringen, tillägger han.
Tillvaron i Mogad
ishu är tuff. Det är svårt att försörja familjen hemma i Malmö på en ministerlön på 1 800 dollar i månaden. Men Abdiwahab Ugas Khalif har blivit rik på ett annat sätt.
– Min rikedom ligger i att medverka i ett lag som befriar Somalia. Vi som är ministrar i Somalia är ointresserade av makt. Men vi vill gärna visa att Somalia kan komma tillbaka.