Tåget från Salerno till Rom är naturligtvis försenat. När det äntligen rullar in på stationen går det oändligt långsamt. Det lämnade Palermo i morse klockan sju. Nu är den fyra på eftermiddagen. Tåget har alltså tuffat fram på de dåligt underhållna spåren med en medelhastighet av 80 kilometer i timmen.
Kupén är nedsliten och stolarna så smutsiga att man tvekar att sätta sig. Situationen andas den inhemska rasism som fortfarande genomsyrar Italien. De skrotningsfärdiga tågen används till resor i söder, medan de nya, fina vagnarna kopplas på loken som går norrut från Rom. Det har tagit åratal för de italienska snabbtågen Eurostar att leta sig ner till Neapel och Bari. Ändå går det betydligt långsammare på de sträckorna än till Milano och Turin.
”Italien är skapat. Nu måste vi skapa italienarna.” Ungefär så skrev en av det italienska enandets huvudmän Massimo d’Azeglio på 1860-talet. Det är lika sant fortfarande.
Italienare bekänner bara
nationsfärg i samband med VM-guld i fotboll och olympiska medaljer. Annars är de fortfarande först och främst sicilianare, lombarder eller venetianer. Märk väl att italienska idrottare inte tävlar i den italienska flaggans färger utan i himmelsblått, ”blue Savoia”, den före detta kungafamiljens färg.
Hur enat är egentligen Italien? Landet förbereder sig att fira sina första 150 år som nation nästa år. Enighetsdeklarationen lästes upp den 17 mars 1861. Nedräkningen har redan börjat.
En av huvudorterna
för festligheterna är Turin. Staden var under de fyra första åren Italiens huvudstad. Den blev också snabbt landets industriella centrum, framförallt tack vare Fiat. När arbetssökande från södern tog tåget norrut för att söka jobb på bilfabriken upprepade sig dramat om italienarna som inte låter sig skapas. Arbete fick de. Bostad var värre. ”Rum uthyres, men inte till hundar och syd
italienare” stod det på många skyltar.
Turin är regionhuvudstad i Piemonte. När Italien går till regionalval i helgen är en av kandidaterna i regionen Roberto Cota från det norditalienska missnöjespartiet Lega Nord. Partiet driver en främlingsfientlig politik i förhållande till både syditalienare och utlänningar och vill göra Italien till en federal stat. Drömmen är att Norditalien blir ett eget litet rike med floden Po som sydgräns.
Cota har goda möjligheter att vinna. Lega Nord anses kunna gå om Berlusconis parti Frihetsfolket på sina håll i de nordliga regionerna. Italienaren är långt ifrån skapad, än i dag.
Medan det skitiga tåget
långsamt tar sig vidare mot Rom ser jag det campanska landskapet glida förbi, med svartbyggen och soptippar mitt bland blommande persikoträd. Skulle södra Italien ha samma problem med den organiserade brottsligheten i dag om italienaren var skapad, om hela landet kände igen sig i konstitutionen, om politiken uppfattades som rättvis och politikerna som hederliga?
Den italienska flaggan vajar över stationsbyggnaden i Formia. Den är grön, vit och röd som basilika, mozzarrella och tomat. Se där en sak som de flesta italienare är överens om.