POZNAN. I den enorma plenarsalen, under stickande halogenlampor, sitter
delegater från 190 länder, organisationsfolk, aktivister och media och
väntar på att något ska hända. Framme på podiet dammsuger en kvinna noga
mattan runt talarstolen.
Så, vid tiotiden, en halvtimme försenade, susar det till. Sju medelålders män
i mörka kostymer gör entré och tar plats: Polens premiärminister Donald
Tusk, chefen för FN:s klimatpanel Rajendra Kumar Pachuari, Danmarks
statsminister Anders Fogh Rasmussen och några till.
Äran att inviga faller på Indonesiens miljöminister Rachmat Witoelar, som lett
klimatarbetet inom FN under det senaste året.
– Jag ber er att försöka lägga undan de små meningsskiljaktigheter som finns
och fokusera på de mål vi satt upp. Bara då kan vi nå resultat. Allmänheten
har ögonen på oss, säger Rachmat Witoelar.
Nästa talare är Polens miljöminister Maciej Nowicki. Torka, cykloner, krig
och sjukdom väntar runt hörnet om inget görs, dundrar han.
– Vår planet har nått gränsen. Att fortsätta som tidigare är inget alternativ.
Utanför den gigantiska mötessalen – en av tre på klimatmötet, ett otal
processer pågår parallellt – har folk från myndigheter, länder och
frivilligorganisationer radat upp sig.
Birdlife International har pyntat sin monter med bland annat en häger och en
gråsparv. Där är kö. Det är det däremot inte vid Wetlands International där
Susanna Tal från Nederländerna jobbar.
– Vi vill att torvmarker ska räknas som skog. Utsläppen från skövlad torvmark
står för åtta procent av utsläppen av koldioxid – utsläpp som inte alls
räknas eller mäts idag, säger Susanna Tal.
Efter lunch håller EU presskonferens om sina mål med mötet. ”Momentum” är
ordet.
– Vi ser hur samtliga parter understryker behovet av att hålla farten uppe,
trots pågående ekonomisk nedgång. Vi har inte råd att bromsa nu, säger Brice
Lalonde, chef för den franska delegationen.
Och Polens motsträvighet, när det gäller att marschera i takt med EU:s
ambitioner på klimatområdet?
Artur Runge-Metxner, EU-kommissionens högste tjänsteman för klimatfrågor,
viftar bort frågan.
– Vi är eniga om målen. Det vi diskuterar är hur de ska verkställas. Det löser
vi.
På USA:s presskonferens är det förvånansvärt glest. Landets delegat till FN:s
klimatkonvention, Harlan Watson, gör vad han kan för att försöka få landet
tvärtemot i klimatfrågan att framstå som föregångare.
Fast reportrarna vill förstås veta om Barack Obama. Kommer hans nya politik
att påverka delegationens agerande?
Några riktiga svar får de, förutsägbart nog, inte.
Komiken är inte långt borta när Harlan Watson hävdar att det inte alls råder
några större skillnader mellan den blivande och den avgående presidentens
klimatpolitik.
– Det jag vet är att vi kommer att jobba i en positiv anda mot ett avtal i
Köpenhamn nästa år, säger Harlan Watson.