Den snabba ekonomiska tillväxten i Kina, Indien och Latinamerika har ändrat
förutsättningarna i världspolitiken. Tillväxtländerna flyttar fram sina
positioner och accepterar inte att hamna utanför när de informella och
formella besluten fattas. Därför kan G20:s betydelse som forum för världens
politiska ledare växa.
Särskilt är det ett land som tagit sig en ledarroll som det tidigare inte
haft: Kina.
– Kina har en ny maktposition. Det räcker inte med att vara stor ekonomiskt,
utan man vill bli uppfattad som en likvärdig partner med inflytande över
regelverk, säger Magnus Jerneck, professor vid statsvetenskapliga
institutionen i Lund.
De två världsledarnas första möte i onsdags kallades av en del för G2 – vilket
antyder att det handlar om ledarna för världens två supermakter.
Det är inte bara USA:s president Barack Obama, som väljer att prioritera Kina.
Det är också så att Kina medvetet har tagit ett steg framåt.
– Kina har traditionellt varit passivt på den internationella scenen och
lyssnat snarare än bildat opinion. Men denna gång är det annorlunda. Kina
vill göra sin röst hörd, säger Dong Tao, ekonom och Kinaexpert vid Credit
Suisse till Financial Times.
G20 har ingen formell beslutsmakt. Men mötet är ändå viktigt, menar Magnus
Jerneck.
– Det är aldrig meningslöst för världsledare att träffas och diskutera
principer och regelverk. När Barack Obama för första gången träffar Kinas
ledare och sina europeiska allierade, kan man inte påstå att det är ett
ointressant möte.
När Kina och de andra tillväxtländerna tar större plats på den globala scenen
kan det påverka Europas position. Tidigare har samarbetsgruppen G8, med USA,
Japan, Ryssland, Storbritannien, Kanada, Italien, Frankrike och Tyskland
haft en stark roll.
Det är osäkert om den kommer att ha lika mycket inflytande framöver.
– Det kan hända att Europa inte får samma uppmärksamhet som man önskar att man
skulle få. En del tyder på att amerikanerna kommer att prioritera Asien
framför Europa. Europa är inte oviktigt, men Europa är oproblematiskt och
kommer inte att ha förstahandsprioritet, säger Magnus Jerneck.
Om G20 verkligen kan förändra något som hjälper världen ur den ekonomiska
krisen är en annan sak. Under 1930-talets depression slöt sig länderna inåt
och försökte lösa sina egna problem.
Sådana tendenser till protektionism kan anas även i dag.
– Vad man kan se i Europa är en återgång till nationalstatens ide och man
skyddar primärt sina egna arbetare och sin egen ekonomi. I kristider är det
inte lika lätt att vara lojal.
Men mot den pessimistiska bilden talar det faktum att världen inte ser ut som
på 1930-talet.
– Ekonomierna är mycket mer sammantvinnade. Det är det som talar för att man
kommer att verka för multilateral lösningar. Det är därför
konferensdiplomati är så väsentlig, det är enda sättet att hantera de
svårigheter som kan vara att genomföra ekonomiska lösningar som främjar
tillväxten, säger Magnus Jerneck.