Konflikten har brunnit på sparlåga i 16 år

Nu rullar ryska stridsvagnar in i grannlandet Georgien. Frågan är hur långt Ryssland är berett att gå, och vem som egentligen skickade in den ryska pansarkolonn som dök upp i Sydossetien under fredagseftermiddagen.

Det första oroväckande tecknet syntes redan i början av juli. Då protesterade Georgien mot att ryska stridsplan demonstrativt flugit in i landets luftrum och cirklat över utbrytarrepubliken i tre kvart. Enligt den officiella ryska kommunikén var syftet att ”kyla ner hethuvuden i Tbilisi”.

Nedkylningen verkar inte ha lyckats. Den konserverade konflikten i Sydossetien har under senare år brunnit på sparlåga, men nu har parterna skruvat upp värmen ordentligt. Alla skyller på varandra, medan civilbefolkningen lider.

Ossetierna är ett litet persisksläktat folk som bor dels i Nordossetien i Ryssland, dels i Sydossetien, som är en del av Georgien. Under sovjettiden spelade det mindre roll var den administrativa gränsen gick, men när georgiska nationalister fick makten i Tbilisi ville många sydossetier inte längre vara med.

Efter våldsamheter mellan ossetier och georgier i Sydossetiens huvudstad Tschinvali skickades sovjetiska inrikestrupper till området. När Sovjetunionen slutligen föll samman 1991 blev Georgien ett självständigt land, och de lokala makthavarna i Tschinvali krävde i sin tur självständighet från Georgien.

Läget i Sydossetien var kaotiskt och strider pågick fram till sommaren 1992. Då kom Georgien och Ryssland överens om att området skulle bevakas av ryska, georgiska och ossetiska fredstrupper.

Sedan dess har större våldsamheter kunnat undvikas, men Sydossetien har knutit allt närmare band med Ryssland. Ryssland har i sin tur har bedrivit en smygande annektering genom att dela ut ryska pass till invånarna. Minst två tredjedelar av Sydossetiens befolkning beräknas nu vara ryska medborgare, däribland utbrytarrepublikens president Eduard Kokojty.

Därmed kan Ryssland hävda att ryska trupper nu måste skickas in i Sydossetien för att skydda ryska medborgare.

Ett litet problem är att Ryssland fortfarande erkänner Georgiens suveränitet över området. En idé som länge diskuterats i maktens korridorer i Moskva är att Ryssland borde erkänna de georgiska utbrytarrepublikernas självständighet, på samma sätt som andra länder erkänt Kosovo.

En kamp om makten över regionens gas- och oljeledningar

Georgien, som ligger söder om Ryssland, var Sovjetrepublik 1936–1991.

Under den sovjetiska liberaliseringen gav sig nationalistiska rörelser till känna. Både Abchazien och Sydossetien slet sig loss från Georgien på 1990-talet och förklarade sig självständiga. I sydvästra Georgien ligger Adzjarien, som också har autonomi.

Sydossetien, vid ryska gränsen, är något större än Dalsland och har cirka 70 000 invånare.

Utbrytarrepublikerna lever på rysk hjälp och bevakas av ryska fredsbevarande styrkor.

Konflikten ingår i ett större spel, där Ryssland och västmakterna kämpar om inflytandet över regionens gas- och oljeledningar.

Georgien vill bli EU-medlem. Enligt vissa bedömare kan utbrytarplanerna kvävas av att invånarna har att välja mellan att förbli en halvautonom del av Georgien, och då tillhöra ett rikt EU, eller att förbli en isolerad del av Ryssland.

Sydossetierna avvisade nyligen ett erbjudande från Georgien om långtgående autonomi. I april i år retade Ryssland Georgien genom att meddela att man stärkt banden till separatisterna. (TT)