President José Eduardo dos Santos fyllde 70 i tisdags, men har under valrörelsen flängt landet runt för att inviga järnvägsstationer, domstolar och sjukhus. Budskapet är att hans styrande parti MPLA, med hjälp av de stadigt flödande oljemiljarderna, har lett landet från krigets misär och kaos till en framväxande regional stormakt.
Siffrorna är på hans sida. Tillväxten har det senaste decenniet legat på i snitt över tio procent, alltså bland de bästa i världen. Väntad medellivslängd låg 1980 på under 40 år, men har nu klättrat över 50.
Men medan en rik klick nu har det minst lika bra som i vilket i-land som helst lever större delen av befolkningen fortfarande utan både rinnande vatten, avlopp och el.
Dos Santos invigning av den strandpromenad som kallas Avenida Marginal i huvudstaden Luanda häromdagen illustrerar läget.
36 miljarder kwanza (2,5 miljarder kronor) har satsats för att förvandla kuststräckan till Angolas svar på Avenida Atlantica i Rio de Janeiro eller Venice Beach i Los Angeles, med joggningsstråk, affärer och barer. Men den som fortsätter en bit hamnar snart på en gropig grusgata, med en smutsig hamn åt det ena hållet, den vanliga befolkningens enkla skjul till bostäder åt det andra.
MPLA står för stabilitet, och efter 80 procent av rösterna i förra valet väntas partiet vinna även nu. Partiet har ett hårt grepp om det mesta i landet, vilket gör det mycket svårt för oppositionen att nå ut. Bland oppositionspartierna märks den före detta gerillan Unita samt det nya ungdomligt inriktade partiet Casa.
Dos Santos har också försvårat för politiska motståndare genom att avskaffa det direkta presidentvalet. Enligt nya regler blir ledaren för det parti som vinner parlamentsvalet, läs: MPLA, mer eller mindre automatiskt president.