När den ryska offensiven rullade mot Tbilisi hördes hårda ord från USA:s
president George W Bush och en rad ledare i Europa.
Men president Dmitrij Medvedev och hans premiärminister Vladimir Putin – många
bedömare anser att det fortfarande är Putin som har sista ordet i Moskva –
kunde känna sig säkra på att det inte skulle bli mer än just ord.
En Nato-insats för att rädda Georgien var aldrig aktuell. Det skulle väst ha
allt för mycket att förlora på.
Varken USA eller EU vill ha ett nytt kallt krig med Ryssland. Bush vet att USA
behöver Rysslands stöd inte bara i kriget mot terrorismen, utan också för
att förmå Nordkorea och Iran att avstå från kärnvapen.
För Europa handlar det om gas och olja. Inte minst Tyskland är starkt beroende
av import av rysk energi. Georgien må ha fått allmänna löften om medlemskap
i Nato någon gång i framtiden. Men när västalliansen vid sitt toppmöte i
Bukarest i april tog upp frågan motsatte sig både Tyskland och Frankrike att
Georgien sattes upp på Natos väntelista, eftersom de inte ville stöta sig
med Ryssland.Vem vågar bråka med den som kan stänga av värmen?
På senare tid har Georgien blivit viktigare för EU och USA, inte bara på grund
av sitt strategiska läge. För tio år sedan tog den dåvarande amerikanske
presidenten Bill Clinton initiativ till en 176 mil lång oljeledning från
fälten vid Baku i Azerbajdzan, genom Georgien till Turkiet. BTC-ledningen
(Baku–Tblisi–Ceyhan) betalades med amerikanska dollar. I dag löper dessutom
en gasledning parallellt med BTC till Turkiet och ännu en pipeline för olja
från Baku till Svarta havet.
Poängen med dessa ledningar är att säkra energileveranser som är oberoende av
Rysslands godtycke. Än så länge är kapaciteten begränsad. Men planer finns
på att koppla på en pipeline för olja från Kazakstan. Det
ser Ryssland på med oro.
Med sitt våldsamma militära motangrepp mot Georgien i veckan nådde Moskva inte
bara målet att återta kontrollen över Sydossetien och återupprätta sitt
rykte som militär stormakt. Ryssarna sände också ett tydligt budskap till
georgierna: Allt för vänskapliga förbindelser med väst är inte hälsosamt.
Resultatet av striderna tycks bli att Ryssland säkrar sitt inflytande över
Sydossetien och förmodligen också Abchazien. Om ryssarna anser sig
färdiga med Georgien återstår att se. Det är tydligt att Putin-Medvedev inte
tänker sitta med armarna i kors och se fler delar av det gamla sovjetväldet
falla i armarna på väst.
Efter Sovjetunionens fall styrdes det sönderfallande Ryssland av Boris
Jeltsin. Under de åren lät sig de centraleuropeiska staterna snabbt och
villigt uppslukas av Nato och EU. När de baltiska länderna följde efter
morrade Ryssland lite högljuddare.
Nu anser Ryssland att gränsen är nådd. Georgien och Ukraina som medlemmar i
Nato tänker Moskva inte acceptera.