- Du behöver inte den där västen i Libyen längre! ropade en jublande glad man
igår till tv-kanalen Al-Jazeeras reporter i Tripoli, några timmar efter att
Kaddafi dödats.
Reportern log, men tänkte behålla sin skottsäkra väst ett tag till, åtminstone
under firandet som inbegrep vilt skjutande med automatvapen från fordon.
Automatvapen i var mans hand är bara en av Libyens många utmaningar framöver.
Eftersom Kaddafi härskade genom att förbjuda nästan alla organisationer och
föreningar, så saknar Libyen i stor utsträckning ett civilsamhälle att bygga
en ny sorts nation på.
Nationella övergångsrådet, som bildades i våras och som under sommaren tagit
kontroll över Libyen, har erkänts av stora EU-länder, USA och Arabförbundet
som Libyens rättmätiga makthavare. Rådet (som förkortas NTC efter sitt
engelska namn National Transitional Council) ska under en åttamånadersperiod
återställa lag och ordning och utarbeta en författning med islamisk lag som
grund.
I vår ska en folkomröstning om den nya författningen hållas, är planen. Ett år
senare är det dags för parlamentsval.
NTC består av ett 40-tal personer: avhoppare från Kaddafiregimen, akademiker,
nationalister, islamister, affärsmän. NTC:s ledare Mahmoud Jebril - som
kallas för Libyens premiärminister, en USA-utbildad ekonom som är populär i
väst - har sagt att han ska avgå snart.
En pressad Mahmoud Jebril antydde häromdagen, före Kaddafis död, att hans
uppgift blivit alltför svår.
- En gränslös politisk kamp har brutit ut. I kampen krävs pengar,
organisation, vapen och ideologi. Jag är rädd att jag saknar allt detta.
Kanske stannar ändå Mahmoud Jebril som premiärminister nu när Kaddafi dödats.
Men utmaningarna för NTC består. En svår uppgift blir att samla
rebellsoldaterna i en nationell armé. Rebellerna har bestått av milisgrupper
från olika delar av landet som ibland luftat misstro mot varandra, men som
enats av sitt gemensamma mål: att störta Kaddafi.
NTC måste också se till att vardagen för libyerna fungerar: att sopor hämtas
och att skollärarna får lön.
Många experter menar att uppbyggnaden av det nya Libyen måste använda sig av
de starka klaner som finns i landet. Även om klansystemet var viktigare
förr, så spelar klantillhörigheten fortfarande stor roll. 75 procent av alla
libyer stolta över sin klan, visar en undersökning.
En klan är inte detsamma som en släkt. Klanerna är politiska kollektiv som
baseras på blodsband och lojalitet. Ett trettiotal klaner är tillräckligt
mäktiga för att ha politiskt inflytande.
Bland de mörka molnen på Libyens himmel finns två starka ljuspunkter:
befolkningens höga utbildningsnivå och landets oljefyndigheter. Libyen har
världens nionde största oljereserv, och kvaliteten på oljan är extremt hög.
Olje- och gasfyndigheterna står för 92 procent av landets ekonomi. Under
Kaddafi gick de stora vinsterna från oljan rakt ner i elitens fickor, och få
vågade ifrågasätta det. Nu kommer folkets krav på att få ta del av
oljepengarna att höras allt tydligare.