Mahsa, 30, konstnär och aktivist, Teheran.
Intressen: böcker, teater och musik.
Kinga Sandén intervjuar via mejl:
"Under de senaste åtta månderna har jag vaknat varje morgon med stressen
över att någon har blivit arresterad och någon annan måste till domstol.
Varje dag har jag först slagit på datorn, läst alla nyheter och sedan gått
upp och fortsatt med mitt vanliga liv. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig
att jag skulle se sådant våld och sådan brutalitet från mitt eget lands
poliser och det har varit chockerande. Jag hade aldrig trott att jag skulle
se någon dö på gatan."
Hur engagerar du dig politiskt?
Jag har gått i många demonstrationer och försöker sprida nyheter så gott jag
kan.
Vad uppnår du med det?
Det som hänt har ändrat min syn på mina landsmän helt och hållet eftersom jag
alltid har sett dem som passiva och likgiltiga. Men nu, vid sidan om allt
det sorgliga och tragiska som händer, är jag verkligen glad och stolt över
att folk är så modiga som är redo att göra allt för sitt land och sin
framtid. Jag har lärt mig mycket av dem.
Vad gör du den 11 februari?
Jag ska demonstrera och göra mitt bästa för att inte bli arresterad.
Vad riskerar du?
Riskerna är stora. Jag är helt medveten om det. Men du vet, vi har inget annat
val. Om vi vill ha ett fritt, demokratiskt och självständigt land att leva i
måste vi skapa det själva. Vi måste slåss för våra rättigheter. Det finns
ingen annan väg. Därför tycker jag det är värt riskerna.
Hur vet du vad du kan göra utan att råka illa ut?
Det finns ingen strategi. Hittills har jag haft tur.
Är det något du tycker är bra med regeringen?
Jag kan inte komma på något. Jag har verkligen tänkt efter.
Vad vill du att omvärlden ska göra?
Det viktigaste vår rörelse behöver är nya idéer, och för att få dem behöver vi
lära oss av andra. Så våra vänner i andra länder hjälper oss genom att helt
enkelt berätta om erfarenheter och idéer från sina länder.
Hur ser ditt liv ut om 10 år?
Det är rätt sorgligt men jag har faktiskt ingen aning. Det är det enda som gör
situationen riktigt skrämmande för mig: att jag inte alls har någon
uppfattning om min framtid.