Manliga mönster styr kvinnornas kläder

Hon var ung och vacker, men hade i den store ledarens ögon en alltför utländsk frisyr.

Var hon verkligen koreansk? Varför hade hon gett upp den traditionella nordkoreanska skönheten till förmån för kapitalismens modenycker?

Kim Jong-Il gick hem till sin kammare och funderade. Efter någon vecka kom det ett dekret via den centrala nordkoreanska ungdomskommittén och partiorganet Rodong Sinmun: ”En enkel och bra frisyr är viktig för Nordkoreas sunda livsstil”.

Kim Jong-Il vore inte en stor ledare om han inte funderade ut även andra visdomar. Han passade på att ge det stolta nordkoreanska folket ytterligare två befallningar: Kvinnors kjolar måste dölja knäna. Dessutom ska kvinnor undvika tajta byxor, tröjor eller blusar som avslöjar kroppsformerna.

Vi skulle alla kunna skratta gott åt Kim Jong-Ils kampanj om det inte vore för att den är ett eko av alla de officiella och inofficiella dekret om kvinnors kläder som sprider sig över världen.

I Afghanistan och Pakistan finns en talibanrörelse som tvingar kvinnor att bära burka. I Frankrike finns västerländska talibaner som vill totalförbjuda samma burka, en åsikt som är på väg att sprida sig till de skandinaviska länderna.

I Ahmadinejads Iran slår moral­poliser bland annat ner på kvinnor som bär sjalar som visar för mycket hår i pannan. I Belgien finns en mer politisk moralpolis som förbjuder kvinnor att bära sjal i statliga och kommunala skolor.

I Saudiarabien föreskrivs kvinnor att klä sig så att de inte gör männen utom sig av åtrå. I Danmark förordar två helt olika folkpartier – Dansk folkeparti och Sosialistisk folkeparti – en lag som tvingar kvinnor med heltäckande huvuddukar att lyfta på slöjan för att identifiera sig för busschauffören.

I Sudan dömdes journalisten och FN-medarbetaren Lubna al-Hussein till böter för osedlighet, men friades från spöstraff, för att hon gått klädd i byxor. I Malmö blev kvinnor med bara bröst utestängda från Aq-va-kul och Kockum Fritid, men välkomnade till Oxievångsbadet innan fritidsnämnden gav ett mer generellt godkännande.

I Turkiet förbjuds kvinnor att bära slöja i regeringsbyggnader, i parlamentet och på de statliga universiteten. I Kuwait försökte parlamentet att köra ut två nyvalda ledamöter för att de var kvinnor och vägrade bära slöja.

Också i Egypten har ett slöjförbud varit på tal på universiteten och i kvinnliga studentbostäder. En storm av protester, också från unga kvinnor från landsbygden, har lagt förslaget på is.

Kvinnors kläder engagerar. Både män och kvinnor har bestämda åsikter i de diskussioner som under de senaste veckorna skjutit fart i Danmark, Frankrike, Egypten och även i Norge – där Arbeiderpartiets Lise Christoffersen vill se ett burkaförbud.

Slöjan är inte vilken tygbit som helst. I västvärlden har den blivit en symbol för islams alltför starka makt och förtrycket av kvinnor i den muslimska världen. I den muslimska världen framhålls den som en symbol för kvinnors frihet och fria val.

Av någon konstig anledning är det ofta män som ligger bakom kraven – både på att kvinnor ska vara anständigt klädda och på att de ska förbjudas att bära vissa sorters plagg. Har män inget bättre för sig än att bestämma hur kvinnor ska se ut?