Idag samlas EU:s stats- och regeringschefer för ännu ett toppmöte för att finna en väg ut ur den ekonomiska krisen.
Oenigheten är fundamental, men lösningen för dagen är sänkta statsutgifter och minskad välfärd – och att straffa medlemsländer som inte sanerar sina skulder tillräckligt fort.
Finanskrisen skapar djupa sprickor i den fasad av enighet som EU:s ledare alltid vill visa upp. Tysklands Angela Merkel och Frankrikes Nicolas Sarkozy har i vår utkämpat ett ordkrig där den ene anklagat den andre för att undergräva eurosamarbetet.
Förbundskanslern och presidenten är djupt oeniga om hur EU bör lösa finanskrisen och rädda euron från kollaps. Något tillspetsat kan man säga att Merkel står för en nordeuropeisk syn på statsfinanser, Sarkozy för en sydeuropeisk.
För nordeuropéer är ökad produktivitet, stärkt konkurrenskraft och skärpt budgetdisciplin vägen ur krisen. Sydeuropéerna bekänner sig till samma tro, men har i praktiken trott mer på konsumtion och ökad offentlig välfärd.
Inför torsdagens och fredagens EU-toppmöte har Merkel och Sarkozy nödtorftigt slätat över sina motsättningar.
Och det tycks bli Angela Merkel som får sin vilja igenom när EU nu går till beslut. Merkel tvekade in i det längsta att ge nödlån till det krisdrabbade Grekland. Sarkozy hotade att lämna eurosamarbetet om inte Merkel öppnade sin portmonnä.
Angela Merkel har tvingat greker, spanjorer och fransmän att tänka om. Nästan alla euroländer har lagt fram tuffa sparpaket.
Också det välmående Tyskland ska spara sig ur krisen. Angela Merkel skrämde slag på andra euroländer när hon lade fram det tuffaste tyska sparbetinget sedan andra världskriget. Det kan dämpa tillväxten i hela Europa och har tvingat Sarkozy att ta fram ett motsvarande paket för att få ner budgetunderskottet till under tre procent av bnp.
Inför EU-toppmötet har Sarkozy – uppbackad av Italien och Spanien – föreslagit en ny struktur för budgetnedskärningar. Han har velat hålla regelbundna eurotoppmöten, skapa ett permanent ministerråd för de sexton euroländerna och få igång en process där varje enskild statsbudget godkänns i förväg av övriga euroledare.
Angela Merkel säger blankt nej. Hon vill inte skilja på EU-länder med och utan euro. Men framför allt vill hon inte skapa ny byråkrati. Vägen tillbaka till budgetdisciplin och solida statsfinanser finns inskriven i EU:s så kallade stabilitetspakt.
Den säger att EU-ländernas budgetunderskott får vara högst tre procent, statsskulden högst sextio procent av bnp.
När Angela Merkel och Nicolas Sarkozy pratat ihop sig inför toppmötet har Merkel tagit fasta på Sarkozys krav på ”ett starkt ekonomiskt styre”, men gett uttrycket en mer tysk definition.
Därför väntas toppmötet enas om nya rutiner för ekonomiska krismöten och om att straffa allt för skuldsatta EU-länder genom att begränsa deras rösträtt i EU:s ministerråd.
Beslutet kan ta tid att genomföra. Det kräver justeringar i EU:s regelverk.
Men Merkel och Sarkozy räknar med att ”det starka styret” ska sända en signal till marknadens aktörer om att EU-länderna tänker ta sig ur krisen genom hårt arbete – inte genom att bygga upp nya institutioner.