AWASA. Det ser ut som ett litet villaområde, hus på tomter med gräsmatta och
häck omkring. Men husen är av lera och har varken el eller värme, och gräset
hålls i schack av getter eller en ko.
På dessa små familjejordbruk på en halv eller en kvarts hektar i hjärtat av
Etiopiens frodiga högland, odlas en del av världens allra bästa kaffe.
– Vi arbetar hårt och tjänar lite. Det är svårt att leva på att odla kaffe,
säger Saniy Nure.
Hennes familj äger en kvart hektar land och odlar Sidamo-kaffe. En årsskörd är
cirka 500 kilo gröna kaffebönor, värda cirka 300 dollar. Det ger två vuxna
och fem barn mindre än en dollar om dagen att leva på. Många odlarfamiljer
har fått minska antalet mål mat till ett om dagen.
Därför har barnens mörka hår blivit rött, ett tecken på undernäring, och deras
magar uppsvällda.
Ändå har det blivit bättre tider för kaffeodlare. 2002 var priserna rekordlåga.
– Vi har hört att kaffepriserna har stigit rejält, men vi har inte märkt
mycket av det, säger Saniy Nure.
Hon får motsvarande fyra kronor för ett kilo gröna kaffebönor, mot drygt två
för ett par år sedan, säger hon. Men inflationen på nästan 30 procent äter
upp ökningen.
Långt borta från Awasa, i New York, Tokyo och Stockholm, ökar efterfårgan på
exklusiva kaffesorter. En kafferevolution härjar i kök och caféer. Det
dricks kaffe som aldrig förr, i synnerhet som Kinas och Indiens växande
medelklass fått alltmer smak på kaffe.
Priserna är de högsta på tio år och 40 procent av produktionen i Etiopien är
nu premium kaffe.
– Kaffetrenden går mot differentiering, fler kvaliteter, flera sorter, bönor
från olika områden, rättvisemärkt, ekologiskt kaffe och kaffe från speciella
regioner som Sidamo-kaffet, säger Stefano Ponte som forskar i kaffehandel
mellan i-och u-länder vid Danska institutet för internationella studier.
Det är goda nyheter för kaffebönderna i Östafrika vars höglandskaffe anses
vara av bättre kvalitet än låglandskaffe från Latinamerika som dominerar
världsmarknaden.
Etiopien sålde förra året kaffe för 425 miljoner dollar; det är 36 procent av
landets exportinkomster. Men i landet som räknas som kaffets vagga, är kaffe
mer än en handelsvara. Det är en central del i den etiopiska kulturen.
Hälften av allt kaffe som produceras dricker etiopierna själva och i den mest
avlägsna landsortshåla går det att få en välbryggd macchiato.
– Kaffet betyder allt på landsbygden! Därför får de projekt som ska öka värdet
på kaffet inte leda till att bönderna ändrar inriktning. De har redan en
produkt i världsklass. Och 95 procent odlas ekologiskt även om bara en del
klassas som eko-kaffe, säger Stefano Ponte, som anser att de etiopiska
kaffebönderna borde kunna tjäna dubbelt så mycket med rätt marknadsföring
och prissättning.
Det håller man med om på Oromia Coffee Farmers Cooperative Union (OCFCU) som
med 128 000 medlemmar är Etiopiens största organisation för kaffeodlare.
– Vi förhandlar priserna med de stora kafferostarna och de multinationella
kaffehandlarna, men odlarna får ändå inte anständigt betalt, säger Dessalegn
Jena, OCFCU:s vice ordförande.
Ändå har organisationen gjort skillnad. Innan den bildades 1999 fick
kaffeodlarna 35 procent av exportpriset. I dag får de drygt 70 procent.
Det beror på att kaffet inte säljs på kaffeauktionen i huvudstaden Addis
Abeba, utan direkt till utländska uppköpare.
– För att ytterligare höja priset måste vi lansera vårt varumärke. Alla känner
till Blue Mountain-kaffet från Jamaica. Vårt etiopiska kaffe är precis lika
bra - men okänt, och därför får vi mindre betalt, säger Dessalegn Jena.
Bönderna vet varåt vinden blåser.
– Vårt lokalförbund uppmanar oss att odla mer högkvalitetskaffe, så vi arbetar
vi på att göra vårt kaffe lika bra som det i Telamo, vårt grannområde, säger
kaffeodlaren Hayso Feysa, 32.
Han har känt av att kaffepriserna stigit. Förra året hade de åtta
familjemedlemmarna 750 dollar att leva på.
– Jag är inte missnöjd med mitt liv, men mina barn ska inte bli kaffebönder.
Jag har ingen utbildning, men det ska mina barn få. Att vara kaffeodlare är
ett hårt liv.