Innocence of Muslims är namnet på världens just nu mest omtalade film. Ett utsnitt ur filmen, tretton minuter långt, visar en skolteatermässig bild av islams profet på ett sätt som många muslimer har uppfattat som kränkande.
Är det då rimligt att bemöta denna film med upplopp och mord? Nästan alla människor i världen skulle givetvis svara nej på den frågan.
Men upplopp blev det, med dödsfall i flera länder som följd, och storpolitik: Vita huset bad Google, som äger videosajten Youtube, att genast ta bort filmen innan den hinner orsaka värre oroligheter.
Google svarade med ett rungande nja. Innocence of Muslims kan inte längre ses i Egypten, Libyen, Indonesien och Indien, men visas i resten av världen.
Google lät sin spinndoktor nummer ett, Rachel Whetstone, kommentera beslutet om den bitvisa censuren så här:
”En del innehåll kan, även om det är lagligt överallt, uppfattas som helt oacceptabelt i vissa regioner och helt okontroversiellt i andra.”
Så långt inget anmärkningsvärt, Rachel Whetstone har arbetat på regeringsnivå i England och är van att hantera mediestormar. Men i nästa del av hennes uttalande kommer det verkligt intressanta:
”Vi känner starkt för våra användare, så vi försöker att ta hänsyn till lokala kulturer och behov.”
Några frågor inställer sig då: Vilka kulturer tar Google hänsyn till, och vilka inte? Vilka ”behov” är det som Google åsyftar? Politiska eller ekonomiska eller mänskliga? Vems påtryckningar är man beredd att lyssna på? Vad gör den användare som får sitt innehåll bortplockat om vederbörande tycker att beslutet är fel?
Som var och en förstår: Fallet med Muhammedfilmen på Youtube får här en oväntad bonuseffekt. Det blir nu ännu tydligare vilken exceptionell makt Google har, inte bara som teknikföretag, eller som insamlare av information – utan som grindvakt.
Google gör vissa försök att vara transparenta, men när det verkligen bränner till är det alltså oklart vilka regler som ska gälla för vad som får finnas på Youtube. Ändå är det av största demokratiska vikt att alla nätanvändare får klara besked om det, med tanke på sajtens särställning: på Youtube laddas det just nu upp ofattbara tre dygn rörlig bild – varje minut.
I Sverige kan man se trailern till filmen i några olika varianter, än så länge. Det finns – och tro mig när jag säger det – inga konstnärliga skäl att titta. För den som vill betrakta och förstå världen ur politisk synvinkel är Innocence of Muslims däremot en av årets viktigaste filmer.
Men den som gör en teologisk-politisk analys av filmen och dess verkningar bör heller inte glömma att också göra en massmedial och teknologisk. Googles etiska principer, vilka de nu är, formar i dag vår världsbild.
Detta är ett bra tillfälle att reflektera en stund över vilken osannolik makt världen har placerat i ett fåtal händer i Googles ledningsgrupp.