Två favoriter finns:
- Den populäre utrikesministern Tzipi Livni från regeringspartiet Kadima.
- ”Höken” Benyamin Netanyahu från högerpartiet Likud.
När Ehud Olmert i onsdags offentliggjorde att han inte ställer upp till omval
den 17 september, då Kadima utser partiledare, utlöstes ett rävspel om
makten i landet.
Benyamin Netanyahu krävde snabbt nyval.
”Den här regeringen är slut, oavsett vem som leder Kadima”, slog han fast i en
radiointervju i torsdags.
Kadima vill till varje pris undvika nyval. Enligt opinionsmätningarna skulle
partiet förlora regeringsmakten till Likud. Därför hoppas också Kadimas
koalitionspartner Labour och dess ledare, försvarsminister Ehud Barak, att
regeringen ska kunna omformas utan att väljarna tillfrågas.
Att Ehud Olmert tvingades avgå var ingen överraskning. Hans popularitet är i
botten. Dels efter fiaskot i kriget mot Hizbollah i Libanon 2006, dels på
grund av anklagelserna om att han tagit emot olagliga kampanjbidrag från
affärsmannen Morris Talansky.
Men om Kadima ska undvika nyval måste partiet snabbt enas om en ny ledare –
som också kan bli premiärminister.
Bäst till ligger 50-åriga Tzipi Livni. Hon kommer från en ultranationalistisk
familj. Hennes far var militant aktivist i den sionistiska organisationen
Irgun. Själv arbetade Tzipi Livni i säkerhetstjänsten Mossad och som advokat
innan hon gjorde en snabb politisk karriär. Numera är Carl Bildt en av
hennes närmsta vänner i utrikespolitiken.
Den förre premiärministern Ariel Sharon var Tzipi Livnis mentor. När han 2005
lämnade Likud och bildade mittenpartiet Kadima följde hon med och fick en
viktig roll när Israel drog sig ur Gaza.
Tzipi Livni deklarerade då tydligt att hon anser att Israel måste vara berett
till uppoffringar om landet någonsin ska få fred med palestinierna:
”Jag har kommit till den smärtsamma insikten att om jag tvingas välja mellan
ett Stor-Israel och ett Israel som kan fortsätta vara ett judiskt och
demokratiskt land så väljer jag det senare.”
Att ”byta land mot fred” blev temat för de fredssamtal som Sharons
efterträdare Ehud Olmert inledde med den palestinske presidenten Mahmud
Abbas (även om Olmert samtidigt tillåtit Israels bosättningar på Västbanken
att svälla).
Mot Tzipi Livni i kampen om att leda Kadima står tre män:
Transportminister Shaul Mofaz, född i Iran, har en lång militär bana bakom
sig. Det var han som ledde den blodiga operationen mot palestinska Jenin
2002 och förstörelsen av Yassir Arafats högkvarter i Ramallah samma år.
Säkerhetsminister Avi Dichter har varit chef för säkerhetstjänsten Shin Bet
och är illa sedd bland palestinier.
Marockanskfödde inrikesministern Meir Sheetrit var tidigare borgmästare i
staden Yavneh och är en av dem som sagt sig vara öppen för att börja tala
med det terroriststämplade Hamas, bara organisationen avsäger sig målet
att krossa Israel.
Utmaningarna för Israels näste ledare är minst sagt stora.
Fredssamtalen med palestinierna – som drogs igång under beskydd av USA:s
president George W Bush – står och stampar. Israel och västvärlden vägrar
tala med Hamas, som kontrollerar Gaza. Därmed är i praktiken halva det
palestinska folket uteslutet från processen.
Vid fronten mot Libanon råder någorlunda lugn efter den stora utväxlingen av
levande gerillamän från Hizbollah mot döda israeliska soldater tidigare i
sommar.
Med ärkefienden Syrien pågår försiktiga fredsamtal med Turkiet som medlare.
Syrierna kräver Golanhöjderna tillbaka. Israelerna kräver att den syriske
presidenten Basher Assad drar in sitt stöd till Hizbollah.
Samtidigt är hotet från Iran och de kärnvapen landet påstås bygga, ständigt
närvarande för Israels befolkning.
Nu frågar sig väljarna vilken politiker som bäst hanterar dessa utmaningar.
De som tror på hårda nypor föredrar Benyamin Netanyahu.
De som tror att anfall är bästa försvar mot Iran håller på Shaul Mofaz; han
hotade nyligen med flygattacker för att slå ut det iranska kärnprogrammet.
De flesta av dem som vill hålla liv i fredssamtalen med såväl Syrien som
palestinierna tror mest på Tzipi Livni.