SWEETWATER. Inte många vet om det. Men andra världskriget avgjordes i den
lilla byn Sweetwater i västra Texas.
Borgmästaren Greg Wortham kommer snart att berätta hur. Men först tar han fram
tre kartor och visar upp platserna för de fem största vindkraftsprojekten i
världen just nu: alla finns inom tjugo minuter med bil.
Medan USA hukar under finansmälta, arbetslöshet och osäljbara bostäder radar
borgmästaren Greg Wortham upp argumenten för att flytta hit: stabila
bostadspriser, nya hotell, höga löner och snart ska biografen öppna igen.
– Av våra 12 000 invånare är bara 150 arbetslösa. Men jag vet vilka de är: de
röker marijuana och klarar aldrig drogtesterna. Men klarar du av att dyka
upp på morgonen har du ett jobb här.
Självförtroendet är det inget fel på. Men så har allting gått väldigt bra på
senaste tiden. För bara fem år sedan var Sweetwater mest känt för sin
skallerormsfestival.
– Nu har vi blivit huvudstaden för vindkraft i USA.
Under femtio år var Sweetwater en av landets snabbast krympande kommuner, men
de senaste åren har utvecklingen vänt 180 grader. Vestas, Siemens, BP, Eon
och andra storföretag har vallfärdat hit för att öppna nya vindkraftsparker.
Över 2 000 turbiner har pressats in på en yta som motsvarar en femtedel av
Skåne. Med en sammanlagd effekt på 3 000 megawatt produceras nästan fyra
gånger så mycket vindel som i Sverige. Om några månader tror Greg Wortham
att Danmark, som har installerat 3 200 megawatt, kommer att passeras.
– Under en klar dag kan man stå på ett ställe och se turbiner värda tio
miljarder dollar.
Egentligen var det en slump att den amerikanska vindkraften slog igenom på
allvar just här.
Det blåser visserligen bra i Sweetwater, men det gör det i tiotals amerikanska
stater. Och med skånska mått mätt är det inga ofattbara vindar som slår över
slätten.
Allt är oljebranschens förtjänst. På 80-talet tiggde de till sig en ny
elledning till västra Texas. Förhoppningen var att slå nytt liv i
oljefälten.
Så blev det inte. Men Sweetwater fick i alla fall en ny, fin elledning som
knappt användes.
Två decennier senare slog klimathot, oljebrist och höga elpriser till.
Energibolag över hela världen ville investera i vindkraft, men i USA är
elnätet gammalmodigt, för trångt och sitter inte ens ihop överallt. I det
amerikanska ”vindbältet” mellan västra Texas och kanadensiska gränsen är
nätet som svagast – utom just i Sweetwater och dess grannbyar.
Så nu har Sweetwater High School en ny fotbollsplan, skolklasserna är fulla
igen och bönderna kan fortsätta vara bönder om de låter energibolagen låna
lite av marken.
Allt tack vare vinden.
– Elledningen är mitt favoritställe i stan, säger Greg Wortham.
I flera år försökte Tony Chance flytta tillbaka till Sweetwater. Efter tjugo
år som militär tog han först ett mekanikerjobb någon timme bort. Men
pendlandet tog knäcken på honom, så han blev polis i byn.
– Att vara polis var verkligen inget för mig. Men jag ville se min andra
dotter växa upp. Jag missade det helt och hållet med min första dotter.
Då kom General Electric till Sweetwater. Och nu sitter Tony Chance i ett varmt
rum och spottar tuggtobak i en petflaska medan han övervakar företagets
vindturbiner i området.
Han ser till att de snurrar så mycket som möjligt och tjänar 70 000 dollar om
året.
– Det här är ett bra jobb. Det är ju mycket byggande på fälten nu, men när
fälten är helt fyllda kommer i alla fall den här centralen att finnas kvar.
Och ju fler vindkraftverk desto mer servicearbete blir det i framtiden.
Historien om Sweetwater vill president Barack Obama upprepa på hundratals
småorter genom mitten av Amerika. I sitt krispaket lyfter han upp en plan
som utarbetades under president Bush: Genom att bygga 500 mil nya
elledningar ska det gå att producera vindkraft och solenergi i de folktomma
delarna av landet – och sälja till storstäderna på kusterna. Den gröna
energin ska enligt planerna skapa 460 000 nya jobb och minska beroendet av
fossila bränslen.
I Sweetwater är det inte många som klagar på att horisonten är bruten. På
slätterna har oljepumpar rört sig upp och ner i generationer. Nu är det dags
att använda jorden på ett annat sätt.
– Vi är inte som i Kalifornien eller Maine, där alla påstår att de bryr sig om
miljön men protesterar så fort någon planerar ett litet vindkraftverk, säger
Greg Wortham.
Den lokale konstnären Barry Arthur har redan anpassat sig till det nya
landskapet. I sina senaste cowboymålningar har han penslat dit några
turbiner – och det säljer.
– Markägarna älskar vindkraften. Boskapspriserna går upp och ner, men om de
får några turbiner på sin mark kan de fortsätta göra det de vill göra.
Boskapsskötaren Mike Wilburn håller med:
– Företagen bygger dessutom grusvägar till turbinerna, så det blir lättare att
åka bil på ägorna.
Sweetwater är fortfarande på väg att vakna ur sin törnrosasömn: flera lokaler
i staden står tomma efter decennier av förfall. Men de senaste åren har byn
förärats med ett Wal-Mart och ett Wendy’s. Enligt Greg Wortham är Starbucks
den enda kedja värd namnet som inte finns här nu.
– Men jag tror att vi står näst i tur så fort de fixar till sin ekonomi.
Det är självförtroendet igen. Apropå det så ska han ju berätta om hur
Sweetwater vann andra världskriget åt USA.
Borgmästaren pekar ut stadens flygfält på en karta: här brukar energibolagens
chefer landa med sina privatjettar. Men under kriget var det en flygplats
för kvinnliga piloter.
– De flög egentligen bara inrikesrutter. Men när flygvapnet skulle börja bomba
Japan med B-29:or vägrade alla manliga besättningar att flyga planen: de
kändes för osäkra. Då anmälde sig kvinnorna härifrån frivilligt.
Greg Wortham håller ut båda händerna.
– Men då var ju männen tvungna att flyga planen: deras stolthet klarade inte
att ett gäng kvinnor från ett flygfält i Texas var modigare. Sedan blev det
de planen som fällde atombomberna. Och så vann vi kriget.