USA gör sig redo för vad som beskrivs som en avgörande sommaroffensiv i Afghanistan. Utan framgång i talibanfästet Kandahar kan president Barack Obamas strategi falla samman.
Kandahar, namnet både på provinsen i södra Afghanistan och på landets näst största stad, har kallats talibanernas andliga födelseplats. Staden fungerade i praktiken som huvudstad under talibanstyret på 90-talet, fram till den USA-ledda invasionen efter 11 september-attacken 2001. Historiska handelsrutter går genom Kandahar som också är centrum för den smuggling av opium och heroin som utgör talibanernas viktigaste inkomstkälla.
I vad som kan bli ett sista försök att bryta ner talibanernas växande styrka har USA mobiliserat. En stor del av den förstärkning på 30 000 soldater som president Obama beslutade om förra året har kommenderats till Kandahar för sommaroffensiven.
Operationen har aviserats i förväg, utan att exakt startdatum angetts, och företrädare för Obamas administration betonar att de militära insatserna ska ses i ett sammanhang där de kompletteras med civil utvecklingshjälp. Stora penningbelopp har avsatts för åtgärder som kan vinna över civilbefolkningen i allmänhet och lokala makthavare i synnerhet. Det handlar inte om att bomba sönder motståndet.
Det blir ingen lätt uppgift i ett område där talibanerna traditionellt är starka och där de nu tycks ha inlett en motoffensiv som både syftar till att skrämma lokalbefolkningen och skada amerikanska och andra utländska trupper. I en styrkedemonstration attackerade talibaner i helgen Natoanläggningen vid flygplatsen i Kandahar där högkvarteret för den kommande USA-offensiven byggs upp.
Riskerna med offensiven är avsevärda. Om USA går för hårt fram militärt är det svårt att undvika civila dödsoffer och kraftfulla opinionsbakslag. Det är heller inte självklart att mer ekonomiskt bistånd för civil utveckling leder till ökad stabilitet i ett samhälle där korruptionen är utbredd.
Framsteg, hur de nu kommer att definieras, måste också komma relativt snabbt. Obama vill ha en utvärdering mot slutet av året så att ett beslut kan tas om en nedtrappning av den militära närvaron sommaren 2011. Obama har hela tiden varit mån om att framhålla att den eskalering som inletts syftar till att snabbt slå tillbaka talibanernas allt starkare positioner.
Lyckas inte offensiven i Kandahar så ökar sannolikt kritiken i USA där stödet för konflikten i Afghanistan har tappat mark. Skeptiska bedömare varnar för att kriget inte kan vinnas militärt och att det innebär att USA inte har något annat val än att tala med talibanerna och försöka nå en förhandlingsuppgörelse. USA-diplomaten Peter Galbraith, som förra året fick sparken från jobbet som FN:s andreman i Afghanistan, säger att terrorbekämpningen är utsiktslös i och med att där inte finns någon trovärdig lokal partner. President Hamid Karzai saknar legitimitet inför de egna väljarna efter det utbredda fusket i förra årets presidentval i kombination med att han leder ett korrupt styre.
USA inledde kriget för att komma åt al-Qaida och för att straffa talibanerna för att de gett terrornätverket en fristad. Men efter hand, när al-Qaida försvann över gränsen in i Pakistan, blev talibanerna huvudfiende i Afghanistan.
En USA-ledd uppgörelse mellan parterna skulle innebära att Karzai pressas att ge talibanerna medstyre i utbyte mot garantier att al-Qaida hålls borta. Det är svårt nog, men heller inte lätt för president Obama att förklara för USA-opinionen.
Kandahar