NEW DELHI. Den här typen av småskalig vardagsterror illustrerar landets
dilemma. För samtidigt som detta gigantiska lapptäcke har lyckats hålla ihop
som världens största demokrati i över 60 år, innebär den brokiga
sammansättningen av etniciteter, religioner och kulturer påfrestningar och
motsättningar som politiska krafter utnyttjar.
Det handlar inte bara om den just nu spända relationen mellan hinduer och
muslimer. Naxaliterna, den maoistiskt inspirerade gerillan som har stöd av
fattig ursprungsbefolkning i flera delar av Indien, driver en omfattande
väpnad kamp mot centralmakten. Attacker mot kristna i Orissa. Plötsligt
uppblossade våldsamheter mellan olika kaster, och klappjakten på
arbetskraftsinvandrare i delstaten Maharashtra är andra exempel på
sekteristiskt våld.
Det finns många som nu kräver enad front mot terrorismen och anklagar landets
politiker och regionala demagoger för att underblåsa hatet. Bombaydådet har
redan krävt flera politikers avgång och ytterligare lär följa. Det är
svårare att komma åt de grundläggande problemen, som att den politiska
makten i Indien går i arv.
Även om Manmohan Singh innehar premiärministerposten anser många att det i
realiteten är familjen Nehru-Gandhi som styr landet, precis som den har
gjort under större delen av Indiens självständighet. Sonia Gandhi, änka
efter Rajiv Gandhi, är ordförande för Kongresspartiet. Hennes son Rahul
väntas bli nästa partiledare och premiärministerkandidat.
Det stora oppositionspartiet BJP:s ledare Lal Krishna Advani gjorde å sin sida
politisk karriär på en hindunationalistisk väckelserörelse som ledde till
att moskén Babri Masjid raserades och tusentals människor dog i religiösa
kravaller. Visserligen har Advani tagit avstånd från denna del av sitt
förflutna, men många muslimer ser honom fortfarande som en dödsfiende.
I Bombay, terrordådets skådeplats, har de hatiska rasistpartierna Shiv Sena
och MNS oroväckande stort inflytande. Och från den fattiga delstaten Bihar
kommer den väldige järnvägsministern Lalu, som visserligen kämpar för de
lägre kasternas rättigheter men som också har fällts för korruption. I
Gujarat regerar Indiens kanske mest karismatiske ledare, Narendra Modi, en
hindunationalist som anklagas för att 2002 ha hetsat till pogromer mot
muslimer.
Listan skulle kunna göras längre över politiker och partier som skor sig på
folks bekostnad eller gör karriär på folks missnöje. Många indier har
tröttnat på polariseringen och kräver förändring. Eller som Vijendra Verma,
ung mäklare i Delhi, uttrycker det:
– Vad vi behöver är en indisk Obama. Någon som står för förändring och inte
har en massa lik i garderoben.