Söndagen den 3 juni vaknar Joachim Szymanski till en outhärdlig tystnad, som kommer att hålla i sig hela förmiddagen och ända till kvällen för att ligga kvar under nästa dag och alla andra dagar.
Det är tystnaden som uppstår när 239 dagliga flygplan inte längre lågsniffar över det hus vid Herbststrasse i Reinickendorf där familjen Szymanski har bott i över fyrtio år, alldeles under inflygningskorridoren till flygplatsen Tegel i nordvästra Berlin.
Flughafen Tegel ska stängas. Strax före midnatt den 2 juni lyfter Air Berlins sista maskin för att efter en symbolisk vända runt stan landa i Schönefeld tre mil åt sydost, där den tyska huvudstadens nya storflygplats öppnar morgonen därpå.
Då får tvåhundratusen människor vid Tegel äntligen lugn och ro, säger den nya flygplatsens talesperson Leif Erichsen, som för att framhäva flyttningens miljömässiga fördelar.
Det får de inte alls, säger Joachim Szymanski.
– Frågar du hundra invånare i Tegel vad de tycker så kommer nittiofem att svara att flygplatsen här borde få vara kvar.
Vi följer rådet bland flanörerna vid Kurt Schumacher Platz och tvingas efter ett tiotal exempel att ge Szymanski rätt. Den som bott i Tegel ett tag hör inte längre vrålet av jetplan som far förbi några tiotal meter över hustaken, men uppskattar närheten till flygplatsen.
På det stora fältet Tegel har preussiska kungar jagat småvilt, preussiska artillerister skjutit prick, tyska ingenjörer byggt luftskepp (från 1906) och konstruerat raketer (från 1933). Flygplatsen byggdes på nittio dagar sommaren 1948, när Västberlin var ockuperat av västmakterna, blockerat av Sovjetunionen och alla förnödenheter måste flygas in.
I flygfältets allra östligaste hörn har Joachim Szymanski och de tjugonio övriga medlemmarna i föreningen ”Alliierte in Berlin” ordnat en utställning om den luftbro (227 569 flygningar) som höll Västberlins invånare med livsmedel från juni 1948 till maj 1949.
På plattan där de franska ockupationssoldaterna lagrade kol fram till 1990 har föreningen därefter samlat utrangerade allierade flygplan, militärfordon och stridsvagnar. Här tillbringar Joachim Szymanski det mesta av sin fritid. När han inte pillar på det mest behövande renoveringsobjektet, en fransk spaningsversion av Vickers Varsity från 1952, står han vid staketet med sin kamera, för här börjar Tegels landningsbana och Szymanski är lite av en plane-spotter. Klenoden i hans fotosamling är amerikanska Air Force One som landar på Tegel med president George W Bush ombord.
Det är helt vansinigt att lägga ner den här flygplatsen, tycker Joachim Szymanski. Inte bara för att folket i nordvästra Berlin nu får mycket längre till flyget. En stad av Berlins storlek klarar sig inte med bara en flygplats, anser han.
Tvåtusen människor om året brukar betala de tre euro som det kostar att titta på utställningen om de allierade i Berlin. Hur många som kommer när flygplatsen är stängd och ingen har vägarna förbi återstår att se.