LOS ANGELES. – Om blommorna börjar bli gamla kan ni sätta ut dem på extrapris.
Det hjälper alltid.
Lisa Sawoyas kvällskurs låter som en vanlig lektion i småföretagande. De
trettio eleverna på San Vicente Boulevard för anteckningar om
bruttomarginaler, lagerhållning, bokföring och kassahantering.
Men här handlar det om att driva en cannabisaffär. Sedan februari har skolan
utbildat över 5 500 elever i att bedöma kvalitet, sköta inköp och
transportera varor.
– Kan man försäkra sin affär? frågar en elev.
– Ja, absolut, säger Lisa Sawoya och ger tips på försäkringsbolag som tagit
steget in i Kaliforniens hetaste industri.
Från att ha varit en drog för studenter och hippier har cannabis hamnat i den
amerikanska kulturens mittfåra. Av femtio stater tillåter tretton medicinsk
marijuana och under hösten sade 59 procent av väljarna i Maine ja till
drogen. Samma väljare sade samma dag nej till samkönade äktenskap.
I Kalifornien får vem som helst över arton år ha ett kvarts kilo marijuana
hemma. Allt som krävs är ett ”pot card”, en rekommendation från en läkare.
Läkarbesöket är en formalitet. Huvudvärk, mensvärk, lätt depression, oro och
till och med skrivkramp ger tillstånd att röka på.
– Men vilka är vi att döma om en människa vill röka marijuana? säger Lisa
Sawoya.
Kurslokalens väggar pryds av bilder på Barack Obama. Och det är inte för att
Obama under valrörelsen erkände att han rökt marijuana som ung.
Anledningen är ett dekret hans justitieminister skickade ut i våras: inga fler
razzior hos marijuanaapoteken.
Trots att medicinsk marijuana är lagligt i Kalifornien är den officiella
hållningen i USA att marijuana är en klass 1-drog i samma division som
heroin, och snäppet värre än kokain. Marijuanaapoteken i Los Angeles och San
Francisco levde länge under hot om att FBI skulle knacka på.
– Vi har äntligen en president som tittar på frågan med realism, säger Lisa
Sawoya.
Obamas beslut skapade en guldrusch. I Los Angeles finns nu cirka tvåhundra
cannabisaffärer, tre gånger fler än antalet McDonald’s.
– Varenda kurs vi har är fulltecknad. Alla vill komma in i det här nu.
Än är striden inte avgjord. Historien lovar nästan en motreaktion.
Drogens storhetstid var mellan 1840 och 1900. Då rekommenderades cannabis i
mer än hundra vetenskapliga artiklar i västvärlden.
”Man kan nästan säga att läkare visste mer om drogen för hundra år sedan än de
vet nu”, skriver Lester Grinspoon och James B Bakalar i ”Marijuana. The
forbidden Medicine”.
När läkare började använda sprutor under andra hälften av 1800-talet tappade
marijuana mark. Hampaprodukterna gick inte att lösa upp i vatten, vilket
gjorde att cannabis förlorade i värde som medicin.
USA:s politiker började 1937 skatta bort drogen genom en avgift på runt tre
dollar för varje gram som producerades.
Det var främst riktat mot nöjesrökandet men slog hårt mot den medicinska
användningen. På 40-talet försvann drogen från läkemedelsregistret och i
början av 70-talet deklarerade president Nixon sitt berömda ”war on drugs”,
kriget mot drogerna. Större delen av västvärlden följde med.
1978 blev New Mexiko första staten i USA att tillåta cannabis för medicinskt
bruk.
De kommande åren skulle trettiotre stater följa efter. Flera forskningsprogram
påbörjades. Men den federala regeringens hårda linje fick staterna att ge
upp.
Den här gången är allt väldigt annorlunda. I början av november svängde den
amerikanska läkarföreningen AMA till förmån för medicinsk marijuana.
Men viktigast av allt: för första gången har drogen draghjälp av kapitalismens
krafter.
– Jag är ingen aktivist. När vi kommersialiserar marijuana kommer amerikaner
att känna sig trygga med det. De måste känna igen kundupplevelsen, säger
Dave Warden.
Hans butik Studio Pot ska snart öppna för dagen. Han lägger fram små prover på
disken och berättar inlevelsefullt:
– Den här är mot ångest ... det här är vår bordeaux ...
För två år sedan blev han av med jobbet som tv-producent. I februari öppnades
butiken, och nu jobbar fyra personer här. Två anonyma investerare har stått
för startkapitalet.
– Det finns mycket pengar att tjäna i den här gråzonen vi lever i nu.
Klockan är halv elva och det är dags för tisdagens första bloss. Han andas in
från en vattenpipa och låter snart lite mer sluddrig än innan.
– Vi kommer nog inte att finnas så länge. Snart tar ett par kedjor över. Men
det är bara bra. Som konsument vill jag ha ett Wal-Mart eller ett Ikea som
garanterar att produkten är likadan hela tiden.
Allt pekar i den riktningen. Kapitalet är på plats, lagarna ändras och
kulturen lägger sig som en fast grund för cannabisindustrin. Bara några
kilometer från Wardens butik producerar Hollywood de filmer och tv-serier
som skapar gemensamma värderingar i USA. ”Simpsons”, ”True Blood”,
”Desperate Housewives” – drogen dyker nu upp överallt, på alla
sändningstider.
– Det skapar en identifikation. Ett avsnitt av ”Weeds” är tusen gånger
viktigare än att nån hippie med batikkläder tjatar om att George Washington
brukade bli hög, säger Dave Warden med hänvisning till den Emmybelönade
tv-serien om en änka som börjar sälja marijuana för att få ekonomin att gå
ihop.
I Kalifornien uppfanns Twitter, Apple, Hells Angels, Kalle Anka, skateboarden,
Facebook, Google, McDonald’s. Kommer nästa exportprodukt att bli
kommersialiserad marijuana?
Marijuanalobbyns tyngsta argument är nytt men blir bara starkare för varje dag
i finanskrisens USA.
Det handlar om pengar, mycket pengar. Harvardekonomen Jeffrey Miron har räknat
ut att USA skulle få in sju miljarder dollar i ökade skatteintäkter och
spara det dubbla i utgifter för polis och rättsväsende om marijuana blev
lagligt.
För Kalifornien räknas varje cent. Staten har så ont om pengar att fångar
måste släppas i förtid. Politiker har nu föreslagit en särskild
cannabisskatt, som kommunen Oakland redan infört.
– Det är vår högsta önskan att bli beskattade, säger Lisa Sawoya.
Hon menar att det är värt några procent av vinsten för att få trygghet. När
politikerna vant sig vid skatteintäkterna blir det svårt att stänga ner
branschen.
Det var just ekonomin som på 1930-talet blev alkoholförbudets fall. När
Franklin D Roosevelt tog makten mitt under depressionen såg han ingen
anledning att säga nej till de skatter som skulle ramla in om spriten blev
laglig.
Med en statsskuld på 12 000 miljarder dollar vore det inte osannolikt om Obama
försöker kopiera idén. Enligt Jeffrey Miron finns det 77 miljarder dollar
att tjäna på besparingar och skatteintäkter varje år.
Siffran gäller alla droger. Men Lisa Sawoya nöjer sig med sitt gräs.
– Jag tror att Obama kommer att legalisera det helt och hållet om han får en
andra mandatperiod.
Det beror troligen på hur USA:s ekonomi ser ut då.