Enträget skyfflades oändliga mängder glassplitter och rasmassor från
söndersprängda fasader bort från gatan.
Ännu snart två dygn efter explosionen såg det stora busstorget i centrum ut
som en krigsskådeplats.
Tillknycklade, svartbrända bilar kantade gatorna runt kratern i asfalten där
självmordsbombarens bil briserade. Vid en av säkert hundra ödelagda butiker
runt torget stod innehavaren Ayman. Han kunde fortfarande inte tro att det
som hänt var riktigt sant.
– Det är som en mardröm, en hemsk mardröm.
Särskilt obegripligt tyckte han att det var att gärningsmännen, om de var
inhemska, gav sig på sina egna landsmän. De allra flesta av de minst 88
dödsoffren för terror-dåden var egyptier.
– Efter midnatt är det bara egyptier här vid torget. Vi sitter och pratar
och röker vattenpipa efter jobbet.
Ayman kommer från Kairo, där hans hustru och två barn finns, men han har
levt här vid Röda havets strand i åtta år och har inget levebröd i Kairo.
Med en ton präglad snarare av vädjan än visshet spådde han att turisterna
ska komma tillbaka.
– Sådant här händer överallt i världen nuförtiden, i London, i Turkiet, i
USA.
Egyptisk polis uppges ha gripit närmare hundra personer över hela
Sinaihalvön efter lördagsnattens tre bombdåd, men om de gripna verkligen var
inblandade i angreppen var oklart. Tilltron till polismakten är allt annat
än helgjuten här.
– Allt är regeringens fel, poliserna får för lite lön. Om några ger en
polisman hundra pund (130 kronor) så släpper han fram dem vart de vill, sade
en luttrad taxichaufför och syftade på självmordsbombarnas framfart.
Polisen kopplar samman helgens attentat med bombdåden i Taba längre norrut
på Sinais kust i höstas. DNA-prover från attentatsplatserna i Sharm
el-Sheikh ska avslöja om gärningsmännen var besläktade med misstänkta från
Tabaattacken.
På söndagen återupptogs rättegången mot tre män som anklagas för det
attentatet, men om processen hade någon koppling till helgens terrordåd var
oklart.