HEILIGENDAMM. Men sextontusen poliser vek inte en tum från sin vakt runt
världens mäktigaste politiker.
Så G8-mötets första dag får väl anses ha slutat oavgjort.
Samtidigt som USA:s president George W Bush, Rysslands Vladimir Putin och
resten av ledarna för världens största nationer – med fruar och allt – togs
emot av förbundskansler Angela Merkel på hotell Kempinski i kurorten
Heiligendamm utspelade sig en katt-och-råtta-lek i grannskapet mellan polis
och demonstranter.
Eller kanske ett gerillakrig.
Från tältläger som rests utanför den tolv kilometer långa
taggtrådsavspärrningen drog skaror av trasklädda människor fram på småvägar
och över sädesfält, som i storslagna scener ur en Bertoluccifilm.
Överallt möttes de av poliser och pansarfordon.
Över deras huvuden smattrade mörkgröna arméhelikoptrar, stilla som ryttlande
fjällvråkar mot himlen som skiftade mellan åskgrått och blått.
”Block G8” hade redan på förväg annonserat ut sin plan: Stoppa alla
tillfartsvägar till kurorten.
Från vänsterinriktade Indymedias sambandscentral i lägret vid Wichmansdorf –
där det fanns fältkartor och dataterminaler – skickades depescher via sms
och epost.
Vid en avtagsväg nära Kühlungsborn, där det stora presscentret ligger, satte
polisen redan tidigt på dagen in tårgas och vattenkanoner mot demonstranter,
som hade slagit sönder ett ånglok.
Vid en taggtrådsavspärrning sågs clowner i röda näsor och lösbröst bjuda upp
polisen till dans. Konstapel Mattias Lehman i polisens antikonfliktgrupp med
lysande gula västar var en av dem som ställde upp. Efteråt var han alldeles
svettig i ansiktet.
– Jag har inga problem med den här sortens demonstranter, sade han. De bara
leker. Kravallpolisen har inte tid med sånt. Men vår uppgift är att liksom
fösa bort dem på ett lekfullt sätt.
Det var vid checkpointen intill galoppbanan vid Bad Doberan som det drog
ihop sig framåt kvällen.
Åttatusen demonstranter samlades och blockerade såväl tillfartsvägen som
järnvägsrälsen som löper fram till G8-mötet.
Där träffade jag Mandy Glanz, en blond 22-åring från Berlin med massor av
smycken runt halsen. Hon hängde med sin kompis Göran Freudenberg och ett
gäng ur anarkistiska svarta blocket. Mitt i larmet försökte hon förklara
varför hon ville hindra Bush, Putin, Merkel och de andra höjdarna att
träffas för att prata om hur man minska utsläppen av koldioxid och hindra
Jorden från att förvandlas till ett obeboeligt växthus.
– Det är bara en bluff. Jag litar inte på dem. De här åtta ledarna för
världens åtta rikaste stater träffas bara för att fatta beslut i sina egna
intressen. Det har de inget rätt till.
Mandy flödade av exempel:
– Förra G8-mötet lovade höja biståndet till Afrika till en halv procent av
varje lands bnp. De höll inte löftet. Tyskland ger bara 0,2 procent. Det är
förskräckligt.
– Och de pratar en massa om kampen mot aids i Afrika. Men de mäktiga
regeringarna tvingar inte läkemedelsindustrin att ge upp sina patent så att
alla kan få bromsmediciner.
Runt omkring Mandy plockade några unga killar med helsvarta kläder och
bandanas över munnen sten från järnvägsvallen och fyllde sina fickor. Det
viskades i leden om molotovcocktails fyllda med syra.
– Ingen press, väste en av de svarta i Palestinasjal när jag frågade vad han
höll på med.
Samtidigt gjorde en clownpatrull sitt bästa för att reta gallfeber på
kravallpoliserna som stod uppradade i hundratal mitt emot blockaden.
En kortväxt kille med blå glasögon, skäggstubb och tomtemössa blåste
såpbubblor över poliserna, som svettades bakom immiga hjälmar och visir.
En annan clown målade hjärtan på järnvägsrälsen alldeles intill en
poliskänga och kelade sedan gnyende mot hans ben.
– Alla människor är mjuka. Även poliser. Vi vill locka fram den sidan hos
dem, förklarade Viveka i lila peruk.
Strax intill låg en tjock man raklång mitt i röran och trynade med ansiktet
mot lergräset.
Plötsligt ekade det från demonstranternas högtalarbil: ”Se upp,
vattenkanoner!
Tre gröna stålmonster rullade fram genom polisledet och det gick en orolig
rörelse genom massan.
Ett hundratal svartklädda avancerade framåt med en svart-röd banderoll, men
hejdade sig framför poliserna.
Och så stod de där – öga mot öga i flera timmar.
På något sätt var det som om alla spelade sina roller i en pjäs som upprepas
vid varje G8-möte. Poliserna som biffade upp sig bakom sina rustningar.
Demonstranterna. Och journalisterna som väntade på att allt skulle braka
loss.
Det var då som rösten från högtalarbilen förkunnade att segern redan var
vunnen.
Alla vägar till Heligendamm hade blockerats. Bush och Putin hade visserligen
tagit sig in i helikopter. Men många av deras hundratals hjälpredor, som
skulle färdas landvägen hade stoppats.
– Det har varit en underbar blockad, ekade det från bilen.
Under kvällen och natten fortsatte det som var en lek eller möjligen ett
gerillakrig mellan polis och svarta anarkister.
Några försökte blockera småvägar med stockar och granruskor, men blev
bortjagade.
Sent onsdag kväll meddelade polisen att runt 160 demonstranter gripits under
dagen.