SJUMERLJA. I lilla Sjumerlja, åtta timmars tågresa öster om Moskva, röstar
fler än sju av tio invånare på Vladimir Putins parti. Sydsvenskan åkte dit
för att ta reda på varför.
Renat Tjebutajev
sitter bakom scenen och tittar på en dataskärm. Det är agitationstävling i
barnens kulturhus som ursprungligen byggdes för det sovjetiska
kommunistpartiets barnorganisation, pionjärerna. 24-årige Renat hann aldrig
vara med i pionjärerna, men nu håller han i spakarna så det blir rätt musik
vid rätt tillfälle.
Tävlingen handlar om kamp mot alkohol, tobak och droger. Alla skolor i
staden har förberett en liten föreställning, och vinnarna får fina priser.
En grupp har klätt sig i Enade Rysslands vitröda partitröjor, tjejerna från
det fina gymnasiet har övat in en avancerad dansföreställning.
Efter en lång överläggning kommer juryn fram till att den lilla sketchen
barnen från internatskolan presenterade var bäst. Alla applåderar, men
gymnasietjejerna ser lite sura ut. De hade räknat med att vinna.
Sjumerlja är en liten stad, och Renat Tjebutajev brukar promenera hem efter
jobbet, men nu har han ringt efter taxi.
– Det är ändå en bit att gå, och det är lite kallt.
Taxin, en liten Lada med gul skylt på taket, dyker upp i samma stund som vi
går ut från det pompösa men lite förfallna kulturhuset. Efter några minuter
är vi framme vid ett hyreshus av sovjetiskt snitt, fyra våningar i gråvit
tegel. Taxin kostar trettio rubel, tio kronor. I Moskva hade summan räckt
till en enkelbiljett på trådbussen.
Trappuppgången är kal och smutsig, men inne i lägenhet nummer 5 på
första våningen är det varmt, ombonat, och det luktar gott. Renats fru
Galina har stekt blinier, ryska plättar. Hon är dataansvarig på en skola i
närheten, men sedan ett och ett halvt år är hon hemma med lille Andrej.
Andrej själv sitter i famnen på gammelmormor Rimma Sidorova, Galinas farmor.
Hon bor i närheten och brukar ofta hjälpa till.
– Den betalda föräldraledigheten tar slut nu, så Andrej får börja på dagis.
Det känns lite jobbigt att lämna honom ifrån sig, men jag har varit hemma så
länge så jag vill komma tillbaka till jobbet, säger Galina.
Dessutom behövs pengarna. Under föräldraledigheten får Galina bara 40
procent av sin vanliga lön. Sammanlagt har familjen under föräldraledigheten
en månadsinkomst på drygt tre tusen svenska kronor. Det är inte mycket, men
det går att leva på, säger Renat.
I Sjumerlja säger alla att livet har blivit bättre de senaste åren. Lönerna
går upp och nya butiker öppnas titt som tätt, eftersom folk återigen har råd
att handla. Fabriken, som höll på att gå omkull, är i full gång igen och
betalar lönerna regelbundet. Det är närmast en självklarhet att också Galina
och Renat röstade på Vladimir Putins parti i parlamentsvalet.
– Det är viktigt med stabilitet. Och Putin är en person som utstrålar
stabilitet, säger Galina.
I sin bokhylla har Galina och Renat ställt Enade Rysslands reklamkort. På
baksidan har Putins parti låtit trycka tidtabellen för stadsbussarna i
Sjurmerlja. Och bussarna går faktiskt enligt tidtabellen, säger stadsborna.
För att få pengarna att räcka till delade Renat ut Enade Rysslands
valmaterial några kvällar och helger före valet. Några hundra rubel är ett
bra tillskott när räkningarna ska betalas.
– Vi har kunnat köpa en ny tv och en dator på avbetalning. Vi ska betala
sista räkningen på datorn denna månad, säger Renat, och visar stolt upp
datorn, den platta skärmen och en scanner som står på ett litet skrivbord i
det trånga vardagsrummet.
Bredband har Renat och Galina ännu inte hemma, fast de har funderat på
saken. Men det kanske får vänta tills de får en egen lägenhet.
– Vi hyr den här tvåan av släktingar så länge, men nästa år hoppas vi på
hjälp från staten så vi kan köpa eget, säger Galina.
I ryska storstäder skjuter fastighetspriserna i höjden, och där har en ung
familj med blygsamma inkomster ingen möjlighet att köpa en lägenhet. I lilla
Sjumerlja är läget annorlunda, och Putins stödpengar till unga familjer
räcker långt.
– Vi har ställt oss i kö för subventionen och hoppas få pengarna nästa år.
Vi känner några som fick stödpengarna i år, och de fick trehundra tusen. Men
nästa år är det kanske lite mer, säger Galina.
Trehundra tusen räcker till mer än halva insatsen på en liten lägenhet
i Sjumerlja, i alla fall i ett lite äldre hus.
– Det behöver inte vara i ett nybyggt hus, huvudsaken är att vi får något
eget. Och det som stödpengarna inte räcker till kan vi ta bolån på, då har
man tjugo år på sig att betala tillbaka, säger Renat.
Bolån, ipoteka, är just nu ett av de populäraste nya orden på ryska. Det
höga oljepriset har lett till stabilisering i Rysslands ekonomi, de tidigare
skyhöga räntorna har gått ner till uthärdliga nivåer, och ny lagstiftning
har gjort det möjligt för vanliga människor att låna pengar till boendet.
Galina bjuder på mer te och berättar att det är mycket lättare för en ung
familj att köpa bostad i Sjumerlja än i regionhuvudstaden Tjeboksary.
– Bostadspriserna har gått upp jättemycket där. Här kan man få en tvåa för
drygt sexhundra tusen rubel.
Gammelmormor Rimma som mest lyssnat på samtalet och försökte hålla lille
Andrej borta från syltskålen kan inte hålla tyst längre.
– Det är sådana hemska summor ni pratar om, sexhundra tusen! På sovjettiden
fick man bostad gratis.
Galina gick på lågstadiet när Sovjetunionen föll sönder, och har inte
många egna minnesbilder om vardagslivet på den tiden. Men hon tror inte det
var bättre förr.
– Det fanns nästan ingenting i butikerna här på den tiden, det har jag hört
många säga. Ville man köpa något så fick man åka till Moskva.
Gammelmormor försöker säga emot och påpekar att fabrikerna också nu skickar
sina varor till Moskva.
– Jo, men det är en annan sak. Nu säljer de varorna för pengar, och man kan
köpa allt här också, säger Galina.
Så vill hon visa nya foton i datorn som snart är betald.
– Titta Andrej, där är morfar!