NEW DELHI. Jyoti beskriver sin egen far som en sträng man som bestämde allt i familjen. Han arrangerade till och med hennes äktenskap. Ändå var det pappan som lade grunden till hennes självständighet, menar hon.
– När det gällde min utbildning var han väldigt progressiv. Jag fick gå i de allra bästa skolorna och han uppmuntrade mig att jobba.
Som doktor i sociologi har hon forskat mycket i just könsroller och värderingar. Ett av Jyoti Saprus specialområden är obalansen i den indiska befolkningen, som kommer sig av att flickor väljs bort genom abort eller i vissa fall vanvårdas till döds.
– Svaret finns i det gamla bondesamhället där fysisk mankraft premierades högst. Det i kombination med den indiska familjetraditionen att kvinnan efter giftermålet flyttar hem till mannens storfamilj och arbetar där gör flickor till en belastning. Föräldrarna får helt enkelt inte tillbaka det de har investerat i sina döttrar.
– Kvinnans roll är att föda barn, och helst då pojkar, samt att sköta allt hushållsarbete och hjälpa till ute på fälten.
På landsbygden är det fortfarande så i stor utsträckning, men i städerna håller bilden på att förändras.
– Här är traditionerna inte lika viktiga. Folk kommer från olika delar av landet och formar nya sätt att leva. Utbildningsnivån är högre och allt fler kvinnor får anställning i ledande positioner. Sen har indiska medelklasskvinnor en fördel jämfört med västerländska. De behöver inte dubbelarbeta eftersom de har tillgång till hemhjälp, säger Jyoti Sapru.
Men även som framgångsrik yrkeskvinna i Indien får man räkna med att bli ifrågasatt enbart på grund av sitt kön.
– Det händer ganska ofta att mina manliga kolleger tror att de vet bättre än jag bara för att de är män. Och ute i samhället blir vi kvinnor ständigt påminda om att vi är underordnade männen. Om jag till exempel ska genomgå en operation duger det i regel inte att jag själv signerar sjukhusdokumenten. Det ska min man göra åt mig.