En ljustavla framför oss räknade: etthundratjugo, tvåhundra, trehundra,
fyra-hundra. Uppåträkningen slutade vid fyrahundra-tjugo.
Fyrahundratjugo kilometer i timmen. Och ändå hördes bara ett svagt sus, och
inte en skakning eller vibration kunde förnimmas. Men landskapet piskade
förbi så man fattade att det gick ohyggligt fort.
Vi hade stått på marken och sett Transrapiden passera på sin bana tre meter
upp. Vrålet när den kämpade mot luftmotståndet var förfärligt. Men där inne
– bara lite sus.
Transrapid är en tysk teknisk triumf men ett kommersiellt misslyckande. Sedan
början av 1980-talet har prototyperna en gång i timmen dagtid kört den drygt
tre mil långa provbanan i form av en åtta i det väldiga mosslandskapet
Emsland på gränsen mellan Tyskland och Holland.
Tåget bärs och drivs framåt av ett magnetfält som rusar runt banan. I drift
vidrör tåget inte spåret utan ligger ungefär en centimeter över.
Detta skulle bli en världsprodukt. Det var förrförre kanslern Helmut Kohls
favoritprojekt och förbundsregeringen plöjde ner miljard efter miljard i
det. Hur många vet knappast någon nuförtiden.
På det viset liknar Transrapid det svenska Jas-äventyret. En entusiastisk
industri trycker på och lovar framgång – bara staten betalar. Och notan
växer och växer.
Prestigeprojektets första mål var en bana mellan Berlin och Hamburg. Trettio
mils resa på en timme . 40 000 personer skulle åka varje dag. Men
regeringsskiftet 1998 satte stopp för bygget. Den nya rödgröna regeringen sa
nej. Sedan dess har rykten om olika köpare kommit och gått.
Till slut byggdes en bana, i Kina. Magnettåget fraktar passagerare mellan
Shanghai och dess flygplats, trettio kilometer bort. Kanske blir det en
förlängning på åtta kilometer till världsutställningen 2010. Ingen
imponerande sträcka.
Det gjordes upp planer på en tysk motsvarighet: mellan München och
flygplatsen. När det nu är dags att sammanfatta vad kristdemokraten Angela
Merkels koalitionsregering med socialdemokraterna har åstadkommit står det
klart: Transrapidbanan i München ligger på is. Förmodligen fastfrusen.
Alltmedan tåget rusar runt i över fyrahundra kilometer i timmen, varv efter
varv i sin åtta i det ödsliga marsklandet.