Ända sedan jag flyttade till Brasilien har jag hört talas om bakfyllepillret Engov. Du tar pillret innan du börjar festa och dagen efter känner du absolut ingenting.
Jag har alltid tackat nej till denna dagen efter-medicin. Dels för att jag inte gillar tabletter, dels för att jag fortfarande har lite Luther i mig. Har jag druckit och haft kul så är det inte mer än rätt att jag ska lida dagen efter.
Årets nyår
sfirande inleddes med att vi kom till festen vitklädda från topp till tå. Det är tradition i Rio. Havsgudinnan Yemanjá gillar vitt, champagne och pengar. Det är därför man fortfarande kan hitta gamla mynt när man badar på Copacabana.
Festen var i en tvåvåningslägenhet med takterrass i Ipanema. Vi hade utsikt mot Atlanten och lagunen. I Rio är det som att både ha och äta kakan. Den stora festen är i Copacabana och det sofistikerade firandet vid lagunen.
Jag tog en tablett. Den erbjöds av värdens fru, klockan var sex på kvällen och jag kände spontant: varför inte? Sedan tänkte jag inte mer på det. Vi drack öl, åt räkor. Drack rött vin och käkade kalkon. Någon bjöd på sockerrörsspriten cachaça och jag tog några glas Jack Daniels för att önska Van Halen lycka till inför återföreningen i år. Det var som alla nyår. Jag blandade friskt och passade även på att smygröka.
Dagen
efter kände jag något konstigt. Jag visste inte vad det var. Jag vred mig i sängen och tittade på klockan. Den var inte mer än tio.
Sedan kände jag det. Känslan kom smygande från tårna upp till huvudet. Jag var inte bakfull. Jag hade inte ens huvudvärk. Jag försökte återkalla minnet av den tredje champagneflaskan som vi sprutade i varandras munnar. Inte ens den fick mig att vilja gå på toaletten och spy upp gårdagen.
Ända sedan jag var sexton år har jag vaknat med en gränslös huvudvärk efter nyår. I Sverige bestod nyårsdagen av Ivanhoe och backhoppning. I Brasilien har det varit stranden, parasoll och kokosvatten. Nu vaknade jag upp och kände absolut ingenting.
Det var nästan som en religiös upplevelse. Jag började det nya året med aptit, stadiga steg och nykter blick. Min lärdom blev att Luther har fel. Det går att bli fri från lidandet. Ta en Engov och ditt nya år börjar med ett leende.
Några dagar senar
e gick jag ned till vårt apotek i kvarteret och frågade vad tabletterna kostar. Mindre än två kronor styck. Genast kom en affärsidé. Jag vet ett avlångt land i norra Europa där denna medicin skulle kunna säljas för minst det tiodubbla. Om jag gick ut på Twitter under #drickhurmycketduvillutanattblibakfull och kopplade flödet till en försäljningssida på nätet skulle jag kunna bli miljonär före midsommar.
Jag googlade fram ingredienserna och översatte. Förutom att varje tablett innehåller koffein, aspirin och antihistamin finns det en lite udda substans: aluminiumhydroxid. Den innehåller aluminium, vilket bidrar till att utveckla Alzheimers sjukdom om den används regelbundet.
Det är varken bra för mig eller min bakfyllebusiness. Hemligheten bakom Engov är nämligen att dagen efter-medicinen måste tas innan du börjar dricka. Glömmer du att ta tabletten hjälper den inte.