– AKP är det minst dåliga alternativet för många kurder, säger Bayram
Karaca, talesman för den kurdiska kulturföreningen Kurt-Kav.
Tio av Turkiets 72 miljoner invånare är kurder. Men även om många av dem
stödjer PKK:s väpnade kamp lär drömmen om ett självständigt Kurdistan inte
bli verklighet.
Varken USA eller EU har något intresse av att Natolandet Turkiet splittras.
Och för den nationalistiska turkiska eliten är blotta tanken att Atatürks
republik skulle brytas upp omöjlig.
Alternativ: en federation
Kurdiska partier som ställer upp i valet – det största heter DTP
(Demokratiska samhällspartiet) – kan inte propagera för ett självständigt
Kurdistan. Det vore landsförräderi.
Så de talar istället om att göra Turkiet till en federation, där kurderna
får styra sig själva.
Men enligt turkisk lag är det kurdiska språket förbjudet i valpropaganda,
vilket stänger ute miljoner fattiga och outbildade kurder som inte förstår
turkiska.
– Kurt-Kavs budskap är att alla måste ha rätt att göra ett val på sitt eget
språk, säger Bayram Karaca.
DTP väntas få många röster i öster. Men över hela landet knappast de tio
procent som krävs för att nå parlamentet. För att slinka förbi spärren
ställer kurdiska politiker upp som oberoende kandidater.
– Jag personligen hoppas på en valseger för AKP, samtidigt som vi får in ett
tjugotal oberoende kurdiska kandidater, säger Karaca.
Skräckscenariot för kurderna är en seger för de nationalistiska partierna –
det republikanska CHP och det ultrakonservativa MHP.
De har konsekvent motsatt sig de reformer för etniska minoriteter som
premiärminister Erdogan och AKP genomfört.
Bayram Karaca hävdar att nationalisterna nu utnyttjar hotet från PKK i
valkampen för att hetsa upp stämningarna. Han hoppas att Erdogan står emot
kravet på en invasion i norra Irak, som skulle få hela regionen att
explodera.
– Ingen regering vid sina sinnens fulla bruk borde överväga en sån
galenskap, säger han.