Stockholm. Uppskjutningen den 4 oktober 1957 innebar en enorm triumf för
Sovjetunionen – kanske en större triumf än vad de sovjetiska ledarna själva
insåg.
Den berömda sonden var visserligen liten. Den vägde bara 83,6 kilo och hade
en radie på 58,5 centimeter och var med andra inte större än en badboll.
Men den var försedd med radiosändare som sände ut korta pip som kunde höras
på radiomottagare över hela jorden. Den hade också en mycket blank yta av
aluminium för att reflektera solljuset och göra den synlig från jordytan.
Det innebar att alla människor, även de som varit skeptiska till de
sovjetiska nyhetstelegrammen, med egna ögon kunde se satelliten när den for
förbi som en liten vit prick på natthimlen.
I Sverige, liksom i övriga Europa, var intresset enormt. I Stockholm och
andra städer tog sig många upp på hustaken när det blivit mörkt för att
kunna se sonden bättre.
Den sovjetiske ledaren Nikita Chrusjtjovs son Sergej har berättat att hans
far slog på radion för att höra pipen från Sputnik. Sedan gick han till
sängs. Enligt Sergej var det ingen i den sovjetiska ledningen som riktigt
förstod det oerhörda som hänt.
I själva verket hade en ny era inletts i mänsklighetens historia. Med
Sputnik 1 började den sovjetisk-amerikanska kapplöpningen mot månen – en
kamp som USA till slut vann tolv år senare, men som krävde en enorm
vetenskaplig uppryckning av den amerikanska supermakten.
För en svensk kan det i dag vara svårt att förstå hur omskakat USA blev av
den lilla rymdsonden. Medan de sovjetiska tidningarna beskrev händelsen
relativt kortfattat, fylldes de amerikanska nyhetsmedierna med långa texter
och svepande analyser. Löpsedlarna var svarta, rubrikerna lika stora som vid
ett krigsutbrott. I modern tid har bara attacken mot Pearl Harbour och
terrorattackerna den 11 september varit lika uppmärksammade.
Det beror förstås på att Sputnik upplevdes som något totalt oväntat – nästan
som ett överfall. Om den sovjetiske motståndaren var kapabel till detta, vad
kunde man då vänta sig i framtiden?
Den amerikanske historikern Walter McDougall har skrivit att Sputnik innebar
en enorm knäck för den amerikanska självkänslan. Kalla kriget hade
uppfattats enbart som en militär och politisk kamp. Nu var kampen plötsligt
också vetenskaplig – och på den punkten var USA frånsprunget.
Många amerikaner i ledande ställning insåg att USA hade ett
utbildningssystem som måste göras om i grunden. Amerikanska ungdomar hade
för dåliga insikter om vetenskapliga grundprinciper. Det fanns för få
tekniker och fysiker i landet.
Under de följande åren genomfördes enorma förändringar. Skolböckerna byttes
ut, läroplanerna gjordes om, universiteten upprustades. Det fick effekter
inom alla områden. Exempelvis blev Darwins teorier om evolutionen för första
gången obligatorisk läsning i amerikanska skolor.
Rymdstyrelsen Nasa byggdes upp och enorma penningsummor satsades på
utforskningen av rymden. Resultaten lät inte vänta på sig och USA är i dag
inte bara ledande i rymden, utan inom alla vetenskaper.
Allt detta för en liten sovjetisk metallboll, som för övrigt brann upp i
jordatmosfären i januari 1958.