Två ministrar fick igår lämna regeringen och tre nya tillsattes. Avsikten är att visa att presidenten lyssnar på väljarnas missnöje och krav på förändring. Även inom de egna leden har missnöjet jäst mot att viktiga poster har gått till överlöpare ur den socialistiska oppositionen.
Mer än en ansiktslyftning handlar det om en kursändring för Nicolas Sarkozy.
Här är några troliga konsekvenser:
Miljön. ”Miljöpolitiken börjar stå oss upp i halsen!” sa Sarkozy under valkampanjen. Tuff koldioxidskatt och offensiv miljöpolitik väntas bli lagda på hyllan. Frankrike ska inte vara drivande på något miljöområde inom EU. Miljösatsningarna gav ingen effekt i valurnorna. Tvärtom.
Glamouren. Ut med Rolexklockorna och glamourbilderna tillsammans med hustrun Carla Bruni. Åtminstone om presidenten klarar att stå emot frestelsen. Kriströtta fransmän bryr sig inte ens om ifall presidentparet är otrogna mot varandra eller inte. De efterlyser en statschef – inte en tvålopera. Full gas i arbetet med G20-möten, sanktioner mot Iran och Haitis återuppbyggnad.
Integrationen. Varsamhet med debatter om burkor, minaretförbud och allmänt flirtande med rasism. Regeringshögern har lekt med elden och bränt sig. Istället för att vinna röster säkrade Sarkozy tronskiftet i högerextrema Nationella Fronten. Ledaren Marine Le Pen fick 23 procent av rösterna i regionalvalet i norra Frankrike, en procentenhet mindre än hennes 82-årige far Jean-Marie Le Pen i södern.
Färre reformer. Pensionssystemet ska stramas upp i höst, men sedan läggs alla smärtsamma stålbad på hyllan. Sarkozy vill bli omvald 2012 och pratar redan om en paus i reformpolitiken.
Tullar. Frankrike kan driva på för skyddstullar vid EU:s gränser. På hemmaplan ger det billigt valfläsk gentemot en stärkt, frihandelsfientlig vänster och en nyvaken extremhöger. Fungerar inte utspelen så kan man skylla på grannarna i EU.