Det är så noga med framför allt kvinnors hår och kroppar att det finns
särskild lagstiftning.
Elvaåriga Fatima från Åstorp knyter vant en rosamönstrad sjalett över
fiskbensflätan – och förvandlas direkt från barn till flicka.
”För ett par år sen måste man ha den såhär”, visar hon och drar fram sjalen i
pannan.
”Nu kan man ha den ända här bak.”
I Iran märker människor, särskilt kvinnor, politiken direkt mot huden. Inför
valet på fredag ligger moralpoliserna lågt. Överallt syns minimala sjaletter
som knappt sitter uppe på bakhuvudet och supertajta kappor.
De oppositionella känner medvind. De skriker sådant som de förr knappt vågade
viska. De kan inte avsätta den islamiska regimen, bara rösta på en
reformvänlig kandidat inom systemet. Men i skydd av de förändringskrav som
regimen tillåter samlas alla som vill förändra.
Exakt vad som är tillåtet att säga och göra är otydligt. Ett effektivt
arbetssätt för en totalitär regim. Det skrämmer till tystnad.
Fast inte just nu. Alla vill prata om politik. Men inte alla vågar göra det
under sina fullständiga namn. För vem vet vad som är förbjudet imorgon?