Bland dessa återfinns den heta sommaren i Frankrike och delar av övriga Europa
2003, och den extrema hettan som drabbade Ukraina 1972.
I det senare fallet minskade veteskördarna dramatiskt och bidrog till
störningar på spannmålsmarknaden som varade i två års tid.
Forskarna, som redovisar sina rön i den vetenskapliga tidskriften Science (9
januari 2009), kombinerade sedan uppgifterna med de beräknade
temperaturhöjningarna på jorden fram till år 2100.
Klimatmodellerna antyder att det finns en 90-procentig sannolikhet att de
lägsta temperaturerna under växtsäsongen år 2100 i de tropiska och
subtropiska regionerna på jorden kommer att vara högre än de högsta
temperaturerna i dag. Skördarna av majs och ris kan förväntas minska med 20
till 40 procent.
I vår egen del av världen kommer värmen också att bli plågsam. De temperaturer
som uppmättes sommaren 2003 kan bli vardagsmat, normala sommartemperaturer,
i slutet av århundradet. Skördarna skulle i så fall, med nuvarande
jordbruksmetoder, minska med en tredjedel.
Forskarna påpekar också att det finns en markant skillnad mellan de tidigare
värmeböljorna och de kommande. Hittills har hettan alltid haft lokal
utbredning. Om skörden slagit fel har man kunnat importera mat från andra
delar av jorden. Men vid nästa sekelskifte kommer värmen att vara global. Då
kan man inte längre vända sig någon annanstans.
Forskarna anser att resultaten är skrämmande. De hävdar att det är hög tid att
börja planera för en förändring av jordbruket som helhet. Nya, tåligare
växtsorter måste tas fram som inte behöver lika mycket vatten som dagens
varianter, och de måste också tåla hetta bättre.
Kanske blir inte värmestegringen lika kraftig som modellerna visar, vilket
skulle lindra svårigheterna. Å andra sidan kommer jordens befolkning att
växa med ytterligare några miljarder, vilket ökar hoten.
Utan anpassning kan matbristen vara akut vid sekelskiftet.