Tio saker att ta itu med för Obama

Så, Barack Obama, här är din att göra-lista för de närmsta hundra dagarna.

1. Anställ folk. Sedan länge har den tillträdande presidenten fört informella samtal med personer han vill utse till ledande poster i regeringen. Allra viktigast? Att få namn på kontraktet från en utrikesminister och en försvarsminister. En del spekulerar i om den tidigare republikanske försvarsministern Colin Powell - som med kraft uttalat stöd för Obama - skulle kunna tänka sig att byta sida, och därmed bli den förste i historien att inneha samma ämbete under presidenter med olika partitillhörighet. Andra bedömer det som osannolikt.

2. Beställ en matta. Det är tradition att en tillträdande president själv beslutar om hur den stora mattan till Ovala rummet ska se ut. President Bushs hustru Laura har designat den som ligger där nu: ett solmotiv, med presidentens sigill i mitten. Och eftersom det tar lite tid att göra mattor är det nog säkrast att göra beställningen nu om den ska vara klar till slutet på januari.

3. Beordra övertid på försvarsdepartementet. Obama har lovat att sätta punkt för USA:s krig i Irak. Merparten av styrkorna ska vara hemma inom 16 månader, alltså på våren 2010. Hur realistiskt är det? Kan man i dag lämna Irak utan att landet, med en ny och bräcklig ledning, imploderar? Alldeles klart är att det inte blir någon snabb reträtt. Obama har dessutom öppnat för förnyade insatser i Afghanistan, i jakten på Usama bin Laden.

4. Börja putsa på installationstalet. För en person som Barack Obama, som redan har haft siktet inställt på det här ögonblicket i många år, är säkert idén om innehållet i talet mycket klar. Samtidigt är det ett helt unikt tal i hans egen politiska historia - hans första som president, och förmodligen det där han kan räkna med störst välvillighet i bedömningarna. Obama har ofta kritiserats för att vara för vag med exakt vad han faktiskt vill göra.

Här har han en möjlighet att offensivt och konkret lista vilka reformer han vill ta i tu med först. Vid sitt tjugo minuter långa segertal i Chicago (en mästerlig retorisk uppvisning som finns tillgänglig via Youtube på internet) fortsatte han att tala i vaga och visionära ordalag om förändring, men helt utan sakpolitiska specifikationer. Så kan han inte fortsätta när han är insvuren i januari, hur bra det än låter.

5. Träffa de viktigaste motståndarna. Barack Obama vill vara en samförståndspolitiker. Utan goda kontakter med tongivande republikaner i senaten kan han få problem att genomdriva stora delar av sin politik - alla beslut fattas nämligen inte med enkel majoritet. En del större förändringar kräver fler platser, vilket i praktiken i ett tvåpartisystem betyder antingen snudd på total enighet eller ett omfattande lobbyarbete för att få enskilda senatorer att byta sida för vissa sakfrågors skull.

John McCain la också betydande kraft på att tala om enighet och uppslutning runt den tillträdande presidenten, vilket möttes av en del burop då McCain talade i Arizona och tillerkände Obama segern. Men efter Bush-åren, som präglats av fiendskap mellan partierna och få stora strategiska beslut över partigränsen, tror nu de mest optimistiska bedömarna att det kan finnas utrymme för fler samförståndslösningar.

Det passar rimligen Obama perfekt - utan bred politisk enighet kan han inte driva de kraftfulla åtgärder som krävs för att återskapa trovärdighet för den amerikanska ekonomin.

6. Definiera Joe Bidens arbetsuppgifter. En del i löftet till vicepresident Joe Biden är att han inte ska reduceras till en bandklippande förstereserv som inte får vara med i arbetet. Men hur arbetar man tätt ihop med sin vicepresident? Faktum är att få amerikanska presidenter har lyckats särskilt väl med det.

Dick Cheneys analytiska kapacitet sågs av somliga som ett slags garant för att George W Bush skulle hamna rätt i utrikespolitiska beslut. Al Gore var den försonande rösten vid Bill Clintons sida, vars främsta kvalitet var att han inte stötte bort någon - utom presidenten själv, vill säga.

För när Gore själv kandiderade till jobbet som nummer ett år 2000 tackade han konsekvent nej till kampanjstöd av partiets största kampanjsnille, Clinton själv, och då av moraliska skäl.

7. Lägg om lånen. USA:s offentliga ekonomi har sällan varit i risigare skick. Bedömare talar om ett underskott på ofattbara 800 miljarder kronor - samtidigt som landet behöver stora investeringar i bland annat utbildning och i eftersatt infrastruktur. För just infrastrukturen har Obama lovat satsningar på motsvarande nästan en halv miljard svenska kronor.

Att höja skatterna anses inte som en framkomlig väg, det är i det närmaste politiskt självmord att göra det i USA. Och det är förstås inte heller säkert att det hjälper, för med mindre pengar i plånboken hos den vanlige amerikanen rullar hjulen långsammare i övrigt också, vilket i sin tur leder till mindre skatteintäkter från de stora företagen.

Obama har därför i stället lovat sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare och höja den för de rikaste, vilket han bedömer ska ge en likvärdig intäkt till statskassan.

8. Markera intresse för sjukförsäkringsfrågan. Ingen tror att den nye presidenten ensam kan rå på ett privat sjukförsäkringssystem som i dag 46 miljoner amerikaner står utanför. Lobbyintressena som försvarar dagens modell är enorma. Men Obama har föreslagit en rad åtgärder för att säkra vård åt fler, bland annat att det ska bli obligatoriskt för arbetsgivare att försäkra sina anställda, och att alla barn måste ha en försäkring.

Den här frågan är ett tydligt exempel på hur enorma förväntningar Obama måste hantera - och därför också på vilket slags besvikelse han kommer att möta om han inte lyckas.

9. Gör minst två högprofilerade utlandsresor. USA:s anseende i världen är extremt skadat. Barack Obama vet att han inte klarar landets ekonomi med mindre än att USA återtar en tätposition i världshandel och tillväxt. Det i sin tur går inte utan internationella samarbeten och personliga nätverk.

Sådana saknar Barack Obama utomlands, eftersom hans tid i rikspolitiken är så kort. Här har alltså hans kritiker rätt: bristande erfarenhet kan bli ett konkret problem. Men för den som granskar hans politiska arbete närmare finns en annan och större fråga: hans reserverade inställning till friare handel över nationsgränserna, en fråga som nästan inte alls diskuterats i valrörelsen.

10. Köp en hund. I sitt segertal i Chicago tackade Barack Obama sin familj, och särskilt sina döttrar med orden ni har verkligen förtjänat den där valpen som ska flytta med oss in i Vita Huset. Den typen av löften måste föräldrar hålla, annars kan inte ens FN rädda dem.