Anledning: Så nära jul kan astronauterna inte sitta och smaska på tomtens
dragdjur till julklappssläden, Rudolph the reindeer. Hela USA skulle
uppröras.
Nu blir det torkat älgkött i stället.
Mat, dryck och andra mänskliga behov blir rena vetenskapen uppe i
rymden. En dyr sådan.
– Det finns inga kommersiella intressen i att utveckla rymdmat som håller
sig i åratal. Därför tvingas vi lägga stora resurser på forskning och
utveckling själva.
Det säger Vicki Kloreis, chef på Nasa-avdelningen ISS Food Systems som
huserar i en stor egen byggnad i Nasa-staden i Houston.
Här komponeras och provlagas mat som inte bara ska hålla länge och vara lätt
att hantera i rymden.
Den ska vara god och omväxlande också.
– Alla som har varit uppe en längre tid säger efteråt att en av de
viktigaste sakerna för att stå ut är att det är variation på maten, säger
Vicki Kloreis.
– Därför har vi numera menyer i cykler på sexton dagar för dem som är uppe
länge. Förr var det tio. Det blir dyrare, så vi fick kämpa länge för det
innan Nasas ledning förstod det psykologiska behovet.
Frystorkning, vacuumförpackning och i viss mån konservering är de
grundläggande metoderna för att föda de fysiskt vältränade och rätt glupska
astronauterna.
Dock brukar aptiten minska rejält under de två–tre första dagarna på en
rymdfärd. Ungefär sjuttio procent av astronauterna blir mer eller mindre
illamående innan kroppen hunnit ställa om sig till tyngdlösheten.
Det finns bortåt 180 olika rätter att välja mellan till resan. För dem som
bor längre tider på rymdfärjan kommer hälften av maten från den ryska
motsvarigheten till ISS Food Systems.
– Ryssland och vi lär oss av varandra. Alla astronauter älskar den ryska
färskosten Dvorak och rysk potatismos med lök, berättar Vicki Kloreis.
– Och sedan vår första mexikanska astronaut tog med mjuka tortillas upp har
det blivit populärt hos alla eftersom det går att rulla in maten i den utan
att den svävar iväg.
Ett par månader före avfärd får astronauterna proväta sig igenom ett
sextiotal rätter de har valt ut som tänkbara. Sedan får var och en designa
sin egen rullande meny.
Förr var frukost, lunch och middag sammanbuntade i dygnspaket. Numera kan
astronauterna komponera själva efter lust.
Menyerna granskas noggrant av dietister som justerar dem utifrån
näringsriktighet. All mat är dessutom lagad efter principen att den ska
innehålla låga halter av fett och salt.
Smaksinnet förändras uppe i rymden. Allt smakar mindre. Därför är den
mest populära rätten en frystorkad räkcocktail i tomatsås smaksatt med
pepparrot.
Biffstek är en annan favorit. Då kanske helst kryddad med vattenupplöst salt
och oljeinlagd peppar – lösa kryddor på tyngdlösa villovägar kan ställa till
problem.
All dryck som inte är rent vatten finns i pulverform i täta plastpåsar
med stängbart sugrör. Vatten tillsätts.
Den frystorkade maten har en självförslutande öppning där man sprutar in
vatten. Oftast äts den genom en självstängande kryssöppning så att den inte
far iväg.
En gång i månaden får långfararna en bonuslåda med jordiska – i den
stunden himmelska – kakor, godis och andra favoritsaker.
Och i starten får varje astronaut ta med sig en begränsad mängd färskvaror,
ofta frukt och andra personliga matfavoriter. Dock inte renkött, alltså.
Förr eller senare ska allt ut. Och det kräver minst högskoleutbildning. På
träningscentret i Houston finns till och med en övningstoalett för skarp
träning eftersom det är så mycket att hålla reda på.
Bruksanvisningen sitter klistrad på toaväggen och är två A4 lång.
Vacuumsugar tar till slut hand om både det ena och det andra, fast i skilda
tankar.
Och så det som alla undrar, enligt Vicki Kloreis: Förekommer alkohol?
– Aldrig för amerikanska astronauter, absolut inte, säger hon strängt innan
hon ler.
– Men våra ryska kollegor har en lite annan attityd till detta. Det har vi
märkt.