Annons:
tisdag 21 maj 2013
Annons:

”Tror du jag kan acceptera en slaktare?”

Världen.
Baida, Libyen. Det står sju enkla träkistor vid likhuset på Martyrernas sjukhus i centrala Baida. Inne i bårhuset ligger nio lik på kylning, alla skjutna mitt i pannan. Ingen vet vem de är. Men de deltog i demonstrationerna mot Kaddafi förra veckan och blev träffade av krypskyttar, berättar sjukhusdirektören Mohamed Abidi.
Annons:

– De är inte härifrån trakten. Antagligen kommer de från Tripoli, men just nu är det omöjligt för eventuella anhöriga att komma hit och identifiera dem, så vi vet inte, säger han.

Sedan den 16 februari har sjukhuset registrerat 65 dödade och 640 sårade. Den senaste dog i morse av sina skottsår och har gjorts i ordning i bår huset för ett par timmar sedan.

– Och så säger de på de statliga tv-kanalerna, att allt är i bästa ordning, suckar Mohamed Abidi.

I en sjukhussal med tretton sängar ligger 36-årige Omar Abdallah. En kula har gått igenom hans vänstra arm, en annan har gått rakt genom bröstet och ut genom ryggen. Att han lever är ett mirakel, säger Mohamed Abidi.

Omar berättar att han var soldat i Hussein Sweifi-brigaderna, en av Kaddafis privata vaktstyrkor. En kväll deserterade han, men när han hörde nästa dag att hans kamrater tagits som gisslan av legosoldater, vände han tillbaka för att se om det var något han kunde göra. Och precis framför basen blev han skjuten av legosoldaterna.

Han lyckades släpa sig i skydd, och strax efteråt blev han hittad av civila och tagen till sjukhuset.

Vi frågar om det inte var hans plikt att vara lojal mot Kaddafi, när han nu frivilligt hade gått med i en av hans vaktstyrkor?

– Tror du att jag kan acceptera en slaktare som min ledare, svarar han. Min uppgift var att beskydda Kaddafi, inte att slå ihjäl hans folk.

För övrigt har han aldrig sympatiserat med diktatorn, säger han. Jobbet som soldat var det enda han kunde få, och när man har fru och tre barn att försörja kan man inte tillåta sig att vara kräsen.

På ett torg i centrum av Baida, inte så långt från sjukhuset, har upprorsmakarna upprättat ett center under orangea presenningar. Här träffas stadens invånare från tidig morgon för att utväxla nyheter och erbjuda sin hjälp som frivilliga.

Denna förmiddag pratas det om Kaddafis senaste tilltag: en gratis bil till alla libyer. För ett par dagar sedan lovade han räntefria bostadslån till alla, och 200 000 dinarer – knappt en miljon kronor – i belöning till de stamledare som svor honom trohet.

Men invånarna i Baida har bara förakt till övers för den slags löften, berättar Amal Bin Isa, som egentligen kommer från staden Ras Lanouf i västra Libyen. Men efter att hennes man arresterades och försvann spårlöst den 24 januari, har hon och de fem barnen bott hos svärfamiljen i Baida.

Amal Bin Isa bjuder med oss hem. Hon berättar att säkerhetspolisen tog hennes man, Saffi al-Din, med sig utan förklaring.

– Han hade sin pyjamas på sig, säger hon.

Saffis bror letade efter honom i huvudstaden Tripoli i två veckor. Till sist förbarmade sig en man från den hemliga polisen och berättade för brodern att Saffi hade blivit arresterad för att han på Facebook uppmanade till protestdemonstrationer mot Kaddafi.

Ingen i familjen vet om det är sant.

Enligt människorättsorganisationen Karama, som har huvudsäte i Genève, har många försvunnit spårlöst i samband med upproret och protestdemonstrationerna. Ett av de fall som Karama hittills har dokumenterat handlar om en ung man, Abdel Salam al-Qnashi, som videofilmade ett av de första angreppen på demonstranterna i Baida. Dagen efter åkte han till gränsstaden Saloum för att smuggla ut bandet. Sen dess har ingen hört från honom.

– När en av hans vänner försökte ringa till honom, svarade en mansröst i mobilen: Glöm honom. Ni ser honom aldrig igen, berättar Ahmed Mefreh från Karama.

Baidas folkkommitté, som bildades förra lördagen mitt under striderna mellan upprorsmän och Kaddafianhängare, känner till 16 demonstranter som är spårlöst försvunna, säger kommitténs ledare Sheikh Mohamed al-Dernawi.

Idag ansvarar kommittén för att staden fungerar. En underkommitté ansvarar för säkerheten, och den är i full gång med att samla in vapen från de många tonårs­killar som har varit med i striderna. Men det är fortfarande cirka 500 som inte har lämnat sitt vapen.

– Några av dem är bara 13 år och har automatvapen och raketdrivna granater. Det kan alltför lätt sluta illa, säger al-Dernawi.

När vi kör tillbaka till hotellet, står några stora killar och delar ut löpsedlar i en vägkorsning. Löpsedlarna varnar för att Kaddafis legosoldater köper upp vapen från de tonåringar som ännu inte har lämnat.

Enligt löpsedeln lovar de 3 000 dinarer – cirka 15 000 kronor – för ett skjutvapen.

Fler artiklar om Läget i Libyen
Annons:
Annons:

Författare: Emma Leijnse
Publicerad 1 mars 2011 10.29
Uppdaterad 1 mars 2011 10.29

Annons:
Världen
Annons:
Annons:
Läsarpulsen
Bloggar
Annons:
Poddradio

”En sjuhelvetes match”

Poddradio. Om skillnaden mellan derbyn.

Inte bara rätt låt vinner

Poddradio. Många vinnare.

"Jag är orolig för att inte hinna"

Poddradio. Maria Lindberg om sin ständiga kamp.

Toppnyheterna just nu