Hennes åhörare kastar en snabb blick mot dörren. Där ute ligger Paradisgatan öde denna sena eftermiddag.
– Står det poliser och väntar? Slår de er med träkäppar? Tar de er till polisstationen? Torterar de er? Ställs ni inför en militärdomstol? Blir ni dömda till femton års fängelse? Bara för ett plakat där ni krävde något?
Studenterna skakar på huvudet och Maryam al-Khawaja säjer ”Nej så klart”; det här är ju Lund, inte Manama.
– Sex studenter sitter fängslade i Bahrain. Det enda de gjorde var att demonstrera. För detta har de dömts till femton år var.
Maryam al-Khawaja är tjugofyra år. Sedan hon flydde hemlandet i mars är hon på resande fot. Nu är hon i Lund hos studenterna i Middle East Association, häromdagen var hon i Genève och träffade Schweiz president, innan dess var hon i Washington och mötte amerikanska senatorer.
Hennes budskap är samma överallt: Varje dag fängslas och torteras människor i Bahrain av det enda skälet att de kräver medborgerliga rättigheter.
Den senaste rapporten från Amnesty International berättar om trettioåtta kvinnor och sju flickor som greps i ett köpcenter i huvudstaden Manama den 23 september. Hälften av dem står nu åtalade för ”illegal sammankomst, spridande av hat mot regimen och angrepp på säkerhetspoliser”.
Straffen kan bli hårda; nyligen dömdes ett tjugotal läkare och sjuksköterskor till mellan fem och femton års fängelse för att ha vårdat de demonstranter som polisen misshandlade vid demonstrationerna i våras.
Tog inte bråket i Bahrain slut i mars? brukar folk undra när Maryam al-Khawaja har hållit på en stund. Typiskt, säger hon.
– Bahrain är landet som glömdes bort i den arabiska våren.
Inte bara för att journalisterna kördes ut. Inte bara för att landet är så litet. Utan mest för att västmakterna i just det här fallet står på den förtryckande regimens sida.
Oljestaten Bahrain är en ö, stor som Bornholm, rik som Sverige. På andra sidan bron ligger sunni-riket Saudiarabien.
Tvärs över Arabiska viken ligger shia-staten Iran. Sju av tio bahrainier är shiiter. Vad skulle hända med den amerikanska flottbasen och den brittiska flygbasen om de fick bestämma? USA och Storbritannien har ett strategiskt intresse av att makten i Bahrain stannar hos den sunnitiska kungafamiljen Khalifa som har styrt ön sedan 1797.
Men protesterna i Bahrain har ingenting med religion att göra, säger Maryam al-Khawaja.
– Detta handlar om medborgerliga rättigheter, om människor av alla sorter som kräver demokratiska reformer. Att de flesta demonstranterna är shiiter beror ju på att de flesta invånarna i Bahrain är shiiter. Men regimen framställer det som ett sekteristiskt uppror. På det sättet flyttar man uppmärksamheten från det egna förtrycket till det iranska hotet.
Varför är Maryam al-Khawaja så engagerad? För att hennes pappa grundade Bahrains Center för mänskliga rättigheter, en organisation som hon föddes in i. För att Abdulhadi al-Khawaja sitter inlåst i en cell i Manama med sönderslaget ansikte och krossad käke, dömd till livstids fängelse för att ha deltagit i vårens protester. Dottern, som är talesperson för organisationen, flydde från Bahrain i mars.
– Senast jag talade med pappa var via Skype den 6 april, tre dagar innan han greps.
Även hennes svåger och farbror har dömts till fängelse, hennes mor fick nyligen sparken från den skola där hon varit lärare i tio år. Avskedet kom på order av inrikesministeriet.
Vad kan hjälpa? Internationell uppmärksamhet, svarar hon. Regimen i Bahrain är känslig för påtryckningar. Efter internationellt fördömande ska domen mot läkarna nu prövas av en civil domstol. De senatorer som Maryam al-Khawaja träffade i USA har genomdrivit tillfälligt stopp för en vapenaffär med Bahrain. Analytiker i väst framhärdar vikten av att satsa på ”reformvänliga krafter” inom kungafamiljen. Kronprins Salman, utbildad vid universiteten i Washington och Cambridge, brukar räknas dit.
– Kronprinsen är en av de mest korrupta i Bahrain, säger Maryam al-Khawaja. Men en arabisk ledare som har studerat i väst betraktas automatiskt som reformvänlig av väst. En farlig schablon; se på Syriens president Bashar Assad som blev ögonläkare i London .