I Sverige och andra länder anklagar aktivister de israeliska soldaterna för
överlagt mord.
I Israel domineras mediebilden av kommandosoldater som vittnar om att de
attackerades av ”mordiska legoknektar” när de bordade ”Mavi Marmara” och
sköt i självförsvar.
Dagen efter hemkomsten till Sverige kallade sex deltagare i konvojen till
presskonferens. Där förklarade konstnären Dror Feiler att de ska stämma
Israel för att få tillbaka sina videofilmer från stormningen.
”Vi tänker visa hur det verkligen var”, sade Feiler.
De svenska aktivisterna tror att Israel attackerade Mavi Marmara för att slå
ut konvojens mediecentral. Enligt Reportrar utan gränser fanns sextio
journalister på fartygen, varav en dödades.
Beslaget av filmerna gav Israel ett övertag i propagandaspelet. Kort
efter attacken släppte Israels försvarsmakt IDF en egen video. Den visade
hur kommandosoldater som firades ner från en Black Hawk-helikopter angreps
av en folkhop med järnrör. Samma dag slog premiärminister Benjamin Netanyahu
fast att soldaterna sköt i självförsvar.
I går berättade israeliska soldater själva. I Jerusalem Post framträdde
”Sergeant S” anonymt. Han var den siste av de femton soldater som firades
ner på Mavi Marmaras däck. Flera kamrater låg redan allvarligt sårade. ”S”
attackerades omedelbart med järnrör, yxor och med pistoler, som tagits från
de första soldaterna. ”Jag såg ett mordiskt ursinne i deras ögon. De tänkte
döda oss.” För att rädda sitt liv öppnade ”S” eld och dödade själv sex
aktivister. Av sina befäl hyllas han som hjälte.
Svenskarnas version är en annan. Enligt Mattias Gardell, professor i
religionshistoria, begick israelerna ”överlagt mord”. Två aktivister dödades
med skott i pannan, två andra av skott i bröstet och nacken.
Några skjutvapen fanns, enligt Gardell, inte ombord. Däremot tog aktivisterna
en Uzi-kulspruta och en pistol som kastades överbord
Tillfrågad vad han såg med egna ögon medgav Gardell att han inte sett något
dödande, utan bara en död kropp. I CNN hävdade en turkisk obduktionsläkare
att ett av offren skjutits på mycket nära håll. Men varken det eller
Gardells vittnesmål utesluter att ”Sergeant S” talar sanning.
De turkiska journalisterna på Mavi Marmara har gett två olika bilder av
attacken. Några talar om illa förberedda israeliska soldater som fick panik
och sköt vilt omkring sig. Andra om en välplanerad kommandoattack där
soldaterna hade en dödslista med namn på aktivister i organisationen IHH som
skulle likvideras.
Den turkiska hjälporganisationen, viktig finansiär av konvojen, spelar en
central roll i propagandakriget.
IHH är en FN-godkänd partner med verksamhet i hundra länder, kristna såväl som
muslimska. ”Duger den åt FN så duger det åt oss”, sade Dror Feiler.
Israels regering misstänkliggör IHH för dess hjälparbete i Gaza och påstår sig
ha bevis för kopplingar inte bara till islamistiska Hamas, utan också till
terrornätverket al-Qaida.
Oavsett allt annat gäller den grundläggande konflikten Israels rätt att storma
fartygskonvojen på internationellt vatten.
Krigets lagar gäller. Vi har rätt att upprätthålla en blockad av en fiende,
hävdar Israels regering. Den uppfattningen är också vanlig i israeliska
medier.
Ett solklart brott mot folkrätten, anser utrikesminister Carl Bildt och en
lång rad europeiska politiker och folkrättsexperter.