Kommunen håller på att riva en favela, där 667 familjer bor, som är granne till fotbollsarenan Maracanã. Borgmästaren behöver fler parkeringsplatser till VM 2014.
Eumar de Freitas lutar sig över disken i den bar som han och hans mamma driver i utkanten av favelan.
– Några män kom och sprejade svarta kryss på våra hus. Jag sprang ned för trapporna och frågade vad de höll på med. "Det här ska rivas", svarade de.
Eumar de Freitas väckte sin fru, sin mamma, sin syster och hennes barn. I tjugo år har familjen bott i favelan som är granne med Maracanã, Sydamerikas mest berömda fotbollsarena.
– Det har aldrig varit någon som klagat. Men nu vill de ha bort oss. Vad är det? Tycker de inte om oss längre?
En kund kommer in i baren och beställer en kaffe med morgonsnaps.
– De ska bara ha en sak klart för sig. Mitt hus ska inte bli parkeringsplats åt en riking, säger mannen och dricker upp snapsen.
Under de ekonomiska mirakelåren på 1970-talet flyttade hundratusentals bönder från nordöstra Brasilien till Rio för att bli byggnadsarbetare. Rio styrdes av en borgmästare som militärregimen tillsatt. Han var inte intresserad av att använda den årliga tillväxten på tio procent till att bygga bostäder åt migranterna. De fick klara sig bäst de kunde.
Favelan där Eumar de Freitas och hans familj bor grundades 1978 av arbetarna som byggde Maracanãs tunnelbanestation. Av överblivet byggnadsmaterial byggde de sina hem. I dag bor här 667 familjer i ordentliga tegelstenskåkar. El, vatten och avlopp har dragits in från det kommunala nätet och det finns gott om restauranger, klädbutiker och snabbköp i favelan som kallas för Favela do Metrô, Tunnelbanefavelan.
– Det är nära till allt. Tunnelbanan runt hörnet, fotboll på Maracanã om söndagarna och nära till både skolor och sjukhus. För oss är det här bästa platsen på jorden, säger Waleska da Costa Souza.
Hon är 18 år och kom till Favela do Metrô när hennes föräldrar sparat ihop tillräckligt med pengar för att köpa en kåk här. Tidigare bodde familjen i en hyreslägenhet på andra sidan genomfartsleden som susar förbi favelan. Familjen har bott här i femton år och deras husfasad är kaklad, vardagsrummet har luftkonditionering och i grovköket står en tvättmaskin.
– Det har aldrig fattats oss någonting. Jag har haft en underbar uppväxt här, säger Waleska.
När den brittiska dagstidningen The Guardian uppmärksammade rivningen av favelan förra året drog kommunen öronen åt sig. Borgmästaren började förhandla med de boende och erbjöd dem ersättningsbostäder i Cosmos, ett nybyggt bostadsområde sju mil utanför Rio. 106 av de 667 familjerna tackade ja och flyttade dit. Waleskas mamma blev förbannad och organiserade resten av familjerna för att få dem att tacka nej till erbjudandet.
– Kollektivtrafiken fungerar inte ut till Cosmos. Det går inte att garantera arbetsgivaren att man kan komma till jobbet varje dag. De var inte kloka som tackade ja. De flesta har förlorat sina jobb nu, säger Franci da Costa Souza, 43.
Hon tvingade kommunen att bygga två nya bostadskomplex i närheten som kunde rymma de återstående 561 familjerna. Franci da Costa Souza går över resterna till de hus som tillhörde familjerna som tackade ja och flyttade utanför kommungränsen. Hon tar tunga steg. För en tid sedan spelade barn boll här, hemmafruar hängde tvätt, män reparerade motorcyklar. I dag ser det ut som efter kriget.
– Det är som om vi inte har något värde. Vi är fattiga och då får man göra precis vad man vill med oss.
En av få myndighetspersoner som engagerat sig för de boende i Favela do Metrô är FN:s speciella rapportör i bostadsfrågor, Raquel Rolnik. När hon nåddes av nyheten om rivningen kallade hon den för brott mot mänskliga rättigheter. I samband med en konferens i Rio om konsekvenserna för befolkningen av arbetena inför VM 2014 och OS 2016 höll hon en föreläsning där hon anklagade myndigheterna för att inte respektera lagen.
– Kommunen tror att de kan göra som de vill bara för att det rör sig om en favela. Men grundlagen gör ingen skillnad på vilken typ av bostad du har. Ett hem är ett hem och har skydd i grundlagen, säger Raquel Rolnik.
Hon är stadsplanerare och utvald av FN för att övervaka bostadsfrågor i världen. Hon är känd för sin rättframhet och har kritiserat Israel för bostadspolitiken på de ockuperade områdena och anmärkt på USA:s sätt att behandla landets hemlösa. Raquel Rolnik har varit i kontakt med Fifa och Internationella olympiska kommittén och berättat hur kommunen i Rio behandlar sina invånare.
– OS-kommittén visade oro. De är rädda om sitt varumärke och bjöd in till möte för att få reda på hur de kunde agera för att garantera att spelen inte försämrar livet för Rios fattiga. Fifa är annorlunda. De hörde inte ens av sig. De skiter i sitt anseende. De vet väl redan vilken maffiaorganisation de är, säger Raquel Rolnik.
I slutet av juni ska Favela do Metrô jämnas med marken och familjerna flytta in i bostadskomplexen som kommunen byggt. Ersättningslägenheterna, som nu håller på att färdigställas, är på vardera 42 kvadratmeter. Det kommer att bli trångt. En del av familjerna har fler än sex barn och bor tillsammans med sina mor- och farföräldrar. Eftersom de nya fastigheterna inte kommer att ha tvättstugor måste familjerna placera sina tvättmaskiner på balkongerna.
Franci da Costa Souza går förbi en graffitimålning på en av fasaderna som ska rivas. Den föreställer en gråtande pojke iklädd den brasilianska landslagströjan. Bollen han älskar har förvandlats till ett rivningsklot som slungats mot hans hem.
– Bara för att vi brassar älskar fotboll tror kommunen att de kan göra vad de vill med oss, säger Franci da Costa Souza.