1. Hur påverkas barn i Gaza och Israel av konflikten?
– Mycket allvarligt på båda sidor. I de israeliska områdena runt Gazaremsan
har ungefär 40 procent av barnen svåra traumasymptom. Jag förmodar att det
är ännu värre i Gazaområdet, där handlar det nog om 60 till 70 procent. Jag
utgår från siffror vi sett vid liknande krigssituationer i norra Israel.
2. Vad kan hjälpa barnen?
– Först och främst att få stopp på kriget, så klart.
– Men i den nuvarande situationen är föräldrarna nyckeln. Om de kan minska sin
egen rädsla och oro så känner barnen sig mycket tryggare.
– Barnen har ett stort behov av att få uttrycka sina upplevelser och känslor.
Till exempel genom att låta dem leka fritt och rita och måla. Vuxna ska vara
till hands, och fråga barnen hur de mår, vad de leker och vad de målar.
– Vi vet att barn kan klara ängslan bättre när de känner att vuxna bryr sig om
dem och tar hand om dem.
– Men för många barn som fått svåra trauman krävs nog professionella insatser
som psykodramaterapi.
3. Kan barnen botas, eller får de bestående men av sina trauman?
– Tyvärr visar min forskning från norra Israel att 10–20 procent riskerar
livslånga handikapp. De kommer alltid att vara ängsliga och på högspänn. De
kommer att reagera på alla stimuli som livshotande. De får svårt att
koncentrera sig längre tider, de blir lätt irriterade. Många kommer att
drabbas av depressioner.
4. Vad kan svenska föräldrar göra när barnen ser hemska bilder från kriget
på tv och i tidningar?
– Jag skulle som förälder försöka reducera tiden som barn får se sådana
bilder. Om barnet har sett skrämmande bilder, tala med dem och förklara att
det är långt från Sverige och inget hot mot dem.
5. Är det inte fel att förtiga krigets fasor?
– Man ska inte gömma undan information om kriget. Men inte heller
överexponera. Hemska bilder försämrar barns mentala hälsa. Vi kallar denna
typ av bilder för dödspornografi. De påverkar inte hjärnans rationella
delar, och är egentligen inte bra för någon att titta på.