Första testet av ståplats
till rymden

Stående i raketens topp med en utsiktsvänlig spets av avancerat plexiglas tänker de två konstruktörerna låta sig skjutas upp när testperioden är avklarad.

Då handlar det om att komma ovanför atmosfären på drygt tio mils höjd, uppleva tyngdlöshet i runt fem minuter och sedan falla neråt till en mjuk landning med en rad fallskärmar.

I lördagens test nöjer sig upphovsmännen Kristian von Bengtson och Peter Madsen med att låta raketen föra upp kapseln med dockan till tre mils höjd.

Ändå är det smått sensationellt att projektet, kallat Copenhagen Suborbital, kommit så här långt. Hela bygget har gått på knappt en halv miljon kronor.

– Det är ungefär vad nyckelhålet på en av Nasas rymdfärjor kostar, har Kristian von Bengtson sagt.

Huvudsyftet med projektet är att visa att rymdfarkoster inte behöver bli så oändligt dyra. Budgeten för raketen är 0,02 procent av vad en genomsnittlig rymdfärd i Nasas regi kostar.

Det ligger inga kommersiella intressen bakom bygget. Upphovsmännen vill helt enkelt visa att det går. Att de på köpet kan bli de första danskarna i rymden är en bonuseffekt.

I tisdags började en udda konvoj tuffa ut från Köpenhamns hamn med riktning mot ett militärt testområde till havs två mil öster om Bornholm.

En stor plattform med den nio meter långa raketen fastsurrad drogs av bland annat en hemmabyggd ubåt, Peter Madsens tredje.

Hans ingenjörskonst paras med den förre Nasa-medarbetaren och arkitekten Kristian von Bengtsons rymdfarkostkunnande.

De två har tillsammans med en rad frivilliga med tekniska specialkunskaper av olika slag ägnat två år åt att konstruera den vilt annorlunda farkosten i en gammal varvslokal på Amager i Köpenhamn.

Billigt och funktionellt har varit ledorden. Därför består till exempel fläkten till en rad ventiler på raketens motor av en hårfön à 79 danska kronor.

Värmeskölden som ska skydda kapseln mot friktionen när den tränger in i atmosfären igen är gjord av plåt fodrad med vanlig korkmatta.

Mattan leder värme dåligt och börjar brinna långsamt av den yttre hettan, vilket dessutom skapar ett ytterligare skyddande lager av ånga.

I teorin, alltså. Provskjutningen ska visa om lågprisutrustningen håller.

Detsamma gäller vilka påfrestningar provdockan utsätts för. För att förbilliga bygget har kapseln på raketens topp en diameter på 63 centimeter (6 centimeter mer än bredden på detta tidningsuppslag).

Det kräver en halvstående/knäande passagerare. Rättare sagt en väl fastsurrad sådan i en formpressad stol. Med fri sikt genom den genomskinliga spetsen på kapseln.

Det ska gå det också, hävdar konstruktörerna. Raketmotorn orsakar inte mer än bortåt 3 g:s belastning vid lyftet – tredubbel tyngd – vilket i stort sett alla klarar utan påfrestningar, särskilt med den specialbyggda tryckdräkten.