STOCKHOLM. Det hävdar forskare i USA och Frankrike i en studie som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science.
Sedan tidigare är det känt att bara en enda gen avgör om hundar är kortbenta eller långbenta. Små genetiska skillnader kan med andra ord ge dramatiska effekter på anatomin.
I den nya studien jämfördes DNA från över 1 000 hundar tillhörande 80 olika raser. Bland annat granskades den genetiska variationen hos sträv-, kort-, och långhåriga taxar, liksom hos portugisiska vattenhundar som kan ha både krullig och vågig päls.
På så vis fann man att en gen kallad FGF5 avgör hårlängden hos hundarna. En speciell mutation i genen innebär att hunden blir långhårig.
En variant av en annan gen, KRT71, ger krulligt hår. En förändring hos en tredje gen, RSPO2, resulterar i strävare hår och en tydlig mustasch. Det senare är typiskt hos raser som strävhårig tax, skotsk terrier och schnauzer.
Det finns raser som inte har någon av dessa mutationer, exempelvis basset. De har generellt kort och rakt hår. Andra raser bär på två eller tre av varianterna, vilket ger olika kombinationer av långt, krulligt eller strävt hår.
Mycket av detta är resultatet av selektivt urval från människans sida under de senaste 200 åren. Tamhundens historia sträcker sig visserligen 15 000 år eller mer bakåt i tiden, men under merparten av den tiden ägnade sig inte människorna åt systematisk avel.
Enligt forskarna är det högst troligt att vårt eget hår styrs av samma gener. Både FGF5 och KRT71 påverkar pälsens utseende hos möss och katter, och RSPO2 är förknippad med strävare hårtyper hos vissa människor med östasiatiskt ursprung.
33% är glada
0% är likgiltiga